...och resultatet
onsdag 27 juli 2011
Lite bilder från min Baby Shower =)
Jag har äntligen skrivit klart tackkorten för min Baby Shower...här kommer lite bilder.
...och resultatet
...och resultatet
tisdag 26 juli 2011
Vi får se helt enkelt...
Att vara gravid är ett intressant tillstånd. Inte nog med att du går omkring med ett litet barn i magen (vilket är ganska svårt att föreställa sig) ...det är fritt fram att bedöma dig och kommentera på allt från ditt utseende till vad du har köpt/inte köpt till barnrummet. Allt är officiellt ...inget är tabu.
Om vi börjar med mitt utseende, eller rättare sagt min mages utseende, så har jag fått kommentarer om det mesta. Du bär den högt, du bär den lågt, det ser tungt ut, det ser lätt ut, du är liten, du har blivit stor ....ALLT. Oftast får jag dock kommentaren att det ser ut att vara en "pojkmage" för att den inte är bred. Nu när det inte är så många veckor kvar så har fokus blivit på att gissa om det kommer tidigare eller senare. Nu handlar kommentarerna mest om, du kommer nog att föda tidigare (om 2 veckor) eller du kommer säkerligen gå över tiden. Alla dessa analyser är helt och hållet grundade på mitt utseende ...jag kan t.o.m ha en tjock täckjacka och det är ändå någon som lyckas analysera och ge mig sin uppfattning om när jag kommer att föda och vilket kön det blir. Det är oftast inte läkare eller sjuksköterskor som yttrar sig, nej det är allt från lärare till graphic designers och deras uttalande grundar sig på egna erfarenheter eller vänners.
Missförstå mig rätt, jag förstår såklart att deras kommentarer inte är elaka eller att de menar något illa med dem. Det är bara så otroligt intressant att höra alla dessa hypoteser och uppfattningar om mitt tillståd grundade på otroligt lösa antaganden. Visst ibland blir man lite trött på att konstant bli bedömd och informerad om sitt tillstånd av någon vilt främmande människa som anser sig ha erfarenhet, men oftast är det oförargligt och man lägger deras hypotes i den växande högen och glömmer bort den ganska snabbt.
Nästa intressanta ämne är, vad ska man ha till barnrummet/ inte ha till barnrummet. Var ska bäbisen sova ( i sängen/ inte i sängen)...jag tackar för alla tips som kommer från mammor som faktiskt har erfarenhet!! Jag förstår också att varje barn är olika och varje förälder har olika preferenser...vilket gör att vårt val kanske inte passar andra familjer men det viktigaste är att det faktiskt passar oss.
Nu kommer vi till något mycket intressant och det är tipsen som kommer från icke föräldrar...de kanske har någon sorts erfarenehet från barnpassning men jag hävdar dock att de antagligen är lika gröna som jag på området. Jag har dock fått många förmaningar och tips så som, låt inte barnet sova i sängen det kommer att bli ett helvete eller du kan absolut inte ha ett barn och en hund i sängen samtidigt. Här tillåter jag mig dock att bli lite irriterad. Det är väll helt upp till mig/oss om vi vill ha vårt barn i sängen eller ej och om Max ligger och snusar vid mina fötter ...varför skulle det vara ett problem? OM det nu skulle vara ett problem så lär vi ganska snabbt upptäcka det och gör något åt det. Trial and Error!
Jag är van att kunna ta reda på information, analysera den och sedan göra ett val baserat på min analys. Jag måste dock säga att på barnområdet så känns det som att jag famlar i blindo. Det finns inget rätt eller fel, det finns berg av information om hur ett barn fungarar och hur man ska gå till väga ... men om man frågar personer som faktiskt har erfarenhet så har de ofta vitt skilda åsikter och ideer om vad som är rätt. Jag tänker tillbaka på när vi fick Max ibörjan och jag upptäckte att han inte klarade av att vara ensam. Jag köpte böcker och googlade och försökte göra någon slags analys som skulle hjälpa mig att komma fram till vad som var rätt för Max. Jag testade ett antal förslag men det var helt lönlöst. Idag har Max inga problem att vara ensam och visst ibland blir han uttråkat och börjar tugga på något men oftast är han suverän. Hur gick det till. Jo, vi fick helt enkelt accepterade faktum att han hade svårt i början och lät det hela ta sin lilla tid. Vi ignorerade alla kommentarer från välmenande vänner om att Max faktiskt måste lära sig att vara ensam snart annars kommer vi att få ett helvete. Vi valde att ta det i hans takt, det var inte helt lätt eftersom att det gjorde oss mer låsta, men vi accepterade det. Sakta men säkert blev han mer trygg och vi kunde lämna honom i längre perioder. Vi började förstå Max och Max började förstå oss. Vi testade oss fram och upptäckte vad som gjorde honom trygg och lugn ...visst vi gjorde misstag som resulterade i lite söndertuggade kläder och kisspölar innomhus men vi lärde oss av det.
Jag är övertygad om att vi kommer att göra en massa misstag med vår lille krabat (nu snackar jag barn inte Max) men om vi bara tillåter oss att få göra dessa misstag utan att bli för hysteriska, så kommer vi förhoppninsvis att sakta men säkert att hitta vad som passar oss och vårt barn bäst. Vara ödmjuk och förbereda oss på att allt inte kommer att fungera efter några veckor utan att det bästa resultatet oftast kommer av tålamod och TID. Jag har börjat använda mig av ...vi får vänta och se. Eftersom att jag är ganska inkompetent och har noll erfarenhet på barnområdet så tror jag (efter analys) att det är den klart bästa lösningen...vi får se helt enkelt!
Om vi börjar med mitt utseende, eller rättare sagt min mages utseende, så har jag fått kommentarer om det mesta. Du bär den högt, du bär den lågt, det ser tungt ut, det ser lätt ut, du är liten, du har blivit stor ....ALLT. Oftast får jag dock kommentaren att det ser ut att vara en "pojkmage" för att den inte är bred. Nu när det inte är så många veckor kvar så har fokus blivit på att gissa om det kommer tidigare eller senare. Nu handlar kommentarerna mest om, du kommer nog att föda tidigare (om 2 veckor) eller du kommer säkerligen gå över tiden. Alla dessa analyser är helt och hållet grundade på mitt utseende ...jag kan t.o.m ha en tjock täckjacka och det är ändå någon som lyckas analysera och ge mig sin uppfattning om när jag kommer att föda och vilket kön det blir. Det är oftast inte läkare eller sjuksköterskor som yttrar sig, nej det är allt från lärare till graphic designers och deras uttalande grundar sig på egna erfarenheter eller vänners.
Missförstå mig rätt, jag förstår såklart att deras kommentarer inte är elaka eller att de menar något illa med dem. Det är bara så otroligt intressant att höra alla dessa hypoteser och uppfattningar om mitt tillståd grundade på otroligt lösa antaganden. Visst ibland blir man lite trött på att konstant bli bedömd och informerad om sitt tillstånd av någon vilt främmande människa som anser sig ha erfarenhet, men oftast är det oförargligt och man lägger deras hypotes i den växande högen och glömmer bort den ganska snabbt.
Nästa intressanta ämne är, vad ska man ha till barnrummet/ inte ha till barnrummet. Var ska bäbisen sova ( i sängen/ inte i sängen)...jag tackar för alla tips som kommer från mammor som faktiskt har erfarenhet!! Jag förstår också att varje barn är olika och varje förälder har olika preferenser...vilket gör att vårt val kanske inte passar andra familjer men det viktigaste är att det faktiskt passar oss.
Nu kommer vi till något mycket intressant och det är tipsen som kommer från icke föräldrar...de kanske har någon sorts erfarenehet från barnpassning men jag hävdar dock att de antagligen är lika gröna som jag på området. Jag har dock fått många förmaningar och tips så som, låt inte barnet sova i sängen det kommer att bli ett helvete eller du kan absolut inte ha ett barn och en hund i sängen samtidigt. Här tillåter jag mig dock att bli lite irriterad. Det är väll helt upp till mig/oss om vi vill ha vårt barn i sängen eller ej och om Max ligger och snusar vid mina fötter ...varför skulle det vara ett problem? OM det nu skulle vara ett problem så lär vi ganska snabbt upptäcka det och gör något åt det. Trial and Error!
Jag är van att kunna ta reda på information, analysera den och sedan göra ett val baserat på min analys. Jag måste dock säga att på barnområdet så känns det som att jag famlar i blindo. Det finns inget rätt eller fel, det finns berg av information om hur ett barn fungarar och hur man ska gå till väga ... men om man frågar personer som faktiskt har erfarenhet så har de ofta vitt skilda åsikter och ideer om vad som är rätt. Jag tänker tillbaka på när vi fick Max ibörjan och jag upptäckte att han inte klarade av att vara ensam. Jag köpte böcker och googlade och försökte göra någon slags analys som skulle hjälpa mig att komma fram till vad som var rätt för Max. Jag testade ett antal förslag men det var helt lönlöst. Idag har Max inga problem att vara ensam och visst ibland blir han uttråkat och börjar tugga på något men oftast är han suverän. Hur gick det till. Jo, vi fick helt enkelt accepterade faktum att han hade svårt i början och lät det hela ta sin lilla tid. Vi ignorerade alla kommentarer från välmenande vänner om att Max faktiskt måste lära sig att vara ensam snart annars kommer vi att få ett helvete. Vi valde att ta det i hans takt, det var inte helt lätt eftersom att det gjorde oss mer låsta, men vi accepterade det. Sakta men säkert blev han mer trygg och vi kunde lämna honom i längre perioder. Vi började förstå Max och Max började förstå oss. Vi testade oss fram och upptäckte vad som gjorde honom trygg och lugn ...visst vi gjorde misstag som resulterade i lite söndertuggade kläder och kisspölar innomhus men vi lärde oss av det.
Jag är övertygad om att vi kommer att göra en massa misstag med vår lille krabat (nu snackar jag barn inte Max) men om vi bara tillåter oss att få göra dessa misstag utan att bli för hysteriska, så kommer vi förhoppninsvis att sakta men säkert att hitta vad som passar oss och vårt barn bäst. Vara ödmjuk och förbereda oss på att allt inte kommer att fungera efter några veckor utan att det bästa resultatet oftast kommer av tålamod och TID. Jag har börjat använda mig av ...vi får vänta och se. Eftersom att jag är ganska inkompetent och har noll erfarenhet på barnområdet så tror jag (efter analys) att det är den klart bästa lösningen...vi får se helt enkelt!
måndag 25 juli 2011
En cool tunna
För ungefär en vecka sedan så hände det något....jag gick från att vara stor till att bli GIGANTISK!
Inte nog med det min hunger är som ett stort gapande svart hål. Det spelar ingen roll vad jag stoppar i mig...jag vill bara ha mer. Effekten blir att jag nästan ser hur magen sväller för varje minut. Jag vet att dessa sista veckor ska bebisen "tjocka" till sig ....men OH MY GOD!!! Jag försöker hålla igen men då blir jag snurrig och på dåligt humör. Jag försöker att äta hälsosamt typ jag mal i mig gröna äpplen och digistive kex men när det tar slut så rensar jag resten av skafferiet. Tyvärr har jag alltid kunnat ha godsaker hemma utan att äta upp dem. Det har jag fått sota för nu. All choklad och alla kakor som jag tänkte att jag skulle bunkra upp med inför förlossningen och "kafferepen" efteråt, har försvunnit i ett nafs. När Gabriella "skåpråttan" Pedrazzi är i farten finns det inte en smula som går säker....HJÄLP!
Det var de dåliga nyheterna ...nu till de lite roligare. Idag har jag äntligen tagit mitt förnuft till fånga och övertygat Fabbe om att jag ska köra hans Audi TT. Hans svar var dröjande men det blev ett Ja i alla fall. Men med mycket förmaningar och tips (den är låg, den är känslig, den har hårda växlar etc) Hårda växlar...nja om man jämför med Toyota Land Cruisern som jag kör nu så var det rena gräddväxelådan...Jag har också insett att den var som gjord för mig och kommer hädan efter borde vi kanske dela lika???
Jag undrar dock hur man får in en BeSafe barnstol i baksätet...
Töntigt vad barnsligt roligt det är att trycka ner gaspedalen och höra ett lite mindre vulkanutbrott under motorhuven. Det är näst intill omöjligt att hålla hastigheten och vid varje rödljus så ser jag fram emot att se mina medbilister försvinna i backspegeln. Jag tyckte att jag var jättecool och såg till att jag körde om alla stora bilar med män vid ratten. Jag var säkert jättecool enda fram till att jag skulle kliva ur bilen. Om ni kommer ihåg så är jag numera en tunna och bilen är ganska låg så det blev till att vagga, vrida och rulla ur bilen...men det var det värt! En tunna kan väll också få vara lite cool ibland?
Inte nog med det min hunger är som ett stort gapande svart hål. Det spelar ingen roll vad jag stoppar i mig...jag vill bara ha mer. Effekten blir att jag nästan ser hur magen sväller för varje minut. Jag vet att dessa sista veckor ska bebisen "tjocka" till sig ....men OH MY GOD!!! Jag försöker hålla igen men då blir jag snurrig och på dåligt humör. Jag försöker att äta hälsosamt typ jag mal i mig gröna äpplen och digistive kex men när det tar slut så rensar jag resten av skafferiet. Tyvärr har jag alltid kunnat ha godsaker hemma utan att äta upp dem. Det har jag fått sota för nu. All choklad och alla kakor som jag tänkte att jag skulle bunkra upp med inför förlossningen och "kafferepen" efteråt, har försvunnit i ett nafs. När Gabriella "skåpråttan" Pedrazzi är i farten finns det inte en smula som går säker....HJÄLP!
Det var de dåliga nyheterna ...nu till de lite roligare. Idag har jag äntligen tagit mitt förnuft till fånga och övertygat Fabbe om att jag ska köra hans Audi TT. Hans svar var dröjande men det blev ett Ja i alla fall. Men med mycket förmaningar och tips (den är låg, den är känslig, den har hårda växlar etc) Hårda växlar...nja om man jämför med Toyota Land Cruisern som jag kör nu så var det rena gräddväxelådan...Jag har också insett att den var som gjord för mig och kommer hädan efter borde vi kanske dela lika???
Jag undrar dock hur man får in en BeSafe barnstol i baksätet...
Töntigt vad barnsligt roligt det är att trycka ner gaspedalen och höra ett lite mindre vulkanutbrott under motorhuven. Det är näst intill omöjligt att hålla hastigheten och vid varje rödljus så ser jag fram emot att se mina medbilister försvinna i backspegeln. Jag tyckte att jag var jättecool och såg till att jag körde om alla stora bilar med män vid ratten. Jag var säkert jättecool enda fram till att jag skulle kliva ur bilen. Om ni kommer ihåg så är jag numera en tunna och bilen är ganska låg så det blev till att vagga, vrida och rulla ur bilen...men det var det värt! En tunna kan väll också få vara lite cool ibland?
söndag 24 juli 2011
Ofattbart..
...för mig är det det! Jag gissar på att ni vet vad jag tänker på. Tragedin i Norge är helt ofattbar. Vi har inte lyckats installera vår TV än men jag följer slaviskt vad som händer på min Iphone och på internet. Varje gång jag läser något nytt så ställer jag mig frågan. Hur kunde detta hända? Rent krasst förstår jag såklart att det är möjligt. En galen man som lyckas ta sig till en ö med ungdomar och sedan börja skjuta vildt omkring sig. Men jag ställer mig ändå frågan...Det känns så otroligt lätt att säga att det var en galen/sjuk man, det känns nästan som ett hån mot tragedin i sig. Det sorgliga är att det är just det...en galen man som har tagit ~90 människors liv. En galen man som satt ett helt land i sorg. En galen man som fortfarande lever och kan lugnt och sansat berätta sin historia för polisen. Det gör mig förtvivlad, arg, frustrerad och väldigt sorgsen.
Jag tänkter också på att detta inte är den första tragedin och inte heller den sista. Dåd som detta händer hur otänkbart det än känns. Förklaringen är oftast att det handlar om en galen man...
Igår var en stor dag för mig och för mina tjejer på barnhemmet i Soweto. Vi hade uppvisning på Uncle Tom's i hjärtat av Soweto och det kom drygt 100-150 familjer, vänner och donatorer. Stämningen var på topp och tjejerna var överlyckliga. De dansade som om hela världen var deras dansgolv. De sjöng så att inte ett öga var tort. De läste dikter som skildrade deras vardag och deras tankar. De gick modevisning med stolta steg och vickande höfter...de bjöd publiken på en oförglömlig show och jag var tårögd under hela föreställningen. Jag är så glad att vi har lyckats göra detta för dem och jag tror att det kommer att ge dem ett minne för livet. Efter showen kom ett antal släktingar fram och tackade mig och Michelle för att vi har tagit hand om deras barn, tagit dem ifrån gatan, lyssnat på dem, diskuterat viktiga ämnen med dem och låtit dem få vara "flickor" ett litet tag till. Jag kommer aldrig att glöma deras ord.
Jag kommer heller aldrig att glömma Nonkululeko, flickan med den alvarliga blicken. Flickan som vägrade att le under hela första dagen och som nu bara bubblar av glädje. Fickan som har det vackraste leendet och som jag bara vill springa fram och krama hela tiden (vilket jag också gör). Flickan med de kloka frågorna och med ett självförtroende som vuxit enormt under dessa fem månader. Hon kom fram till mig igår och ryckte mig i ärmen. -Gabi, Gabi....do you remember that I said I coulden't sing? Visst kom jag ihåg det. Jag hade frågat henne om hon såg fram emot uppträdandet och då hade hon skakat på huvudet. - I can't sing. Jag hade försökt att få henne att förstå att det inte gjorde något och att jag också tänkte sjunga...- Nobody sings worse than me. Jag hade fått ett litet leende men forfarande mycket alvarsamma ögon. Igår log hon med hela ansiktet och informerade mig om att hon visst kunde sjunga. - I can sing, and when your baby is born I am going to sing for her...Jag gav henne såklart världens största kram...igen.
Som ni förstår så har mina känslor varit mycket blandade från lycka, glädje och stolthet till sorg, chock och maktlöshet. Det har gått som en berg och dalbana men det är nog först idag som jag tillåter mig att tänka mer på Norge. Igår var det framför allt tjejernas dag!
Inte nog med att väckar klockan ringde vid 05:45 och att hela morgonen fram till kl 14 var full fart i Soweto. Vi lyckades med konstycket att hamna hos djurakuten för att Kili lyckades bita sönder Arushas vänsteröra, därefter misslyckades vi med att mata M&D's katter för att kodlåset inte fungerade. Vi misslyckades också med att starta bilen för att vi hade låtit lamporna vara på. Vi lyckades dock med att få tag på säkerhetsfirman för att komma in till katterna och vi lyckades med att få igång bilen med hjälp av Edward. Därefter misslyckades vi med att sätta på larmet till M&D's hus men vi lyckades att åka förbi igen och fixa det samt därefter hämta upp en trött hund vi 23 snåret.
Det var problemlösning på HÖG nivå igår kväll men framför allt så lyckades vi med att hålla oss på gott humör nästan hela kvällen...Vi var också överrens om att det var ett bra test på hur mycket man orkar fixa trots att ögonen går i kors vilket vi har insett kommer att vara vår vardag om bara några veckor.
Jag tänkter också på att detta inte är den första tragedin och inte heller den sista. Dåd som detta händer hur otänkbart det än känns. Förklaringen är oftast att det handlar om en galen man...
Igår var en stor dag för mig och för mina tjejer på barnhemmet i Soweto. Vi hade uppvisning på Uncle Tom's i hjärtat av Soweto och det kom drygt 100-150 familjer, vänner och donatorer. Stämningen var på topp och tjejerna var överlyckliga. De dansade som om hela världen var deras dansgolv. De sjöng så att inte ett öga var tort. De läste dikter som skildrade deras vardag och deras tankar. De gick modevisning med stolta steg och vickande höfter...de bjöd publiken på en oförglömlig show och jag var tårögd under hela föreställningen. Jag är så glad att vi har lyckats göra detta för dem och jag tror att det kommer att ge dem ett minne för livet. Efter showen kom ett antal släktingar fram och tackade mig och Michelle för att vi har tagit hand om deras barn, tagit dem ifrån gatan, lyssnat på dem, diskuterat viktiga ämnen med dem och låtit dem få vara "flickor" ett litet tag till. Jag kommer aldrig att glöma deras ord.
Jag kommer heller aldrig att glömma Nonkululeko, flickan med den alvarliga blicken. Flickan som vägrade att le under hela första dagen och som nu bara bubblar av glädje. Fickan som har det vackraste leendet och som jag bara vill springa fram och krama hela tiden (vilket jag också gör). Flickan med de kloka frågorna och med ett självförtroende som vuxit enormt under dessa fem månader. Hon kom fram till mig igår och ryckte mig i ärmen. -Gabi, Gabi....do you remember that I said I coulden't sing? Visst kom jag ihåg det. Jag hade frågat henne om hon såg fram emot uppträdandet och då hade hon skakat på huvudet. - I can't sing. Jag hade försökt att få henne att förstå att det inte gjorde något och att jag också tänkte sjunga...- Nobody sings worse than me. Jag hade fått ett litet leende men forfarande mycket alvarsamma ögon. Igår log hon med hela ansiktet och informerade mig om att hon visst kunde sjunga. - I can sing, and when your baby is born I am going to sing for her...Jag gav henne såklart världens största kram...igen.
Som ni förstår så har mina känslor varit mycket blandade från lycka, glädje och stolthet till sorg, chock och maktlöshet. Det har gått som en berg och dalbana men det är nog först idag som jag tillåter mig att tänka mer på Norge. Igår var det framför allt tjejernas dag!
Inte nog med att väckar klockan ringde vid 05:45 och att hela morgonen fram till kl 14 var full fart i Soweto. Vi lyckades med konstycket att hamna hos djurakuten för att Kili lyckades bita sönder Arushas vänsteröra, därefter misslyckades vi med att mata M&D's katter för att kodlåset inte fungerade. Vi misslyckades också med att starta bilen för att vi hade låtit lamporna vara på. Vi lyckades dock med att få tag på säkerhetsfirman för att komma in till katterna och vi lyckades med att få igång bilen med hjälp av Edward. Därefter misslyckades vi med att sätta på larmet till M&D's hus men vi lyckades att åka förbi igen och fixa det samt därefter hämta upp en trött hund vi 23 snåret.
Det var problemlösning på HÖG nivå igår kväll men framför allt så lyckades vi med att hålla oss på gott humör nästan hela kvällen...Vi var också överrens om att det var ett bra test på hur mycket man orkar fixa trots att ögonen går i kors vilket vi har insett kommer att vara vår vardag om bara några veckor.
onsdag 20 juli 2011
Snacka om effektiv
Min dag började 06:30 med att klockan ringde. Upp och hoppa morfar prosten!
In i svinkalla badrummet och en snabb dusch innan det var dags att svida om till något så när snygga kläder. Inte för att jag skulle på något möte, utan jag börjar helt enkelt tröttna på att bara vara så bekväm som möjligt utan försöker till och från att se lite kaxig ut. (Hur man nu gör det med en spärrbalong under tröjan)
Max fattade knappt vad som hände innan han hade förflyttats från sängen (undertäcket på rygg med alla tassar i vädret) till gräsmattan iförd sin senaste outfit ...en biege jacka med hundben på...SÅ OTROLIGT FUL men jäkligt kul. Samt att den får matte att ha lite mindre dåligt samvete när hon lämnar Maxen på morgonkvisten innan det blivit varmt.
Jag tog plats bakom ratten på Lille skutt och hoppade iväg längs med gatan i fina 50km/h. Som tur är hamnade jag i morgontrafiken och kunde kamoflera att min bil inte går mer än 50...första gången var jag tacksam för lite bilköer. Skutten lämnades in på verkstad och en snäll mekaninker körde mig sedan hemmåt. Väl hemma var det dags att lämna Max hos Jen...jag upptäckte att han inte hade ätit sin frukost och när jag mutade honom med min yoghurtallrik så vägrade han den med. JÄKLA hund ...nu har han gått och ätit något igen. Men det fanns inget att göra så jag gick en snabb promenix och lämpade sedan över Maxen till Jen (informerade om läget och bad henne att ringa om det var något)
Tillbaka hem och en snabb koll på inköpslistan. Det var nämligen dags för storshopping met Katejiln och första anhalten var Sandton City efter det åkte vi till Baby City och när vi var klara för dagen (3h senare) var jag ~4000R fattigare men ujuj vad myckte bra saker :-)
Väl hemma hann jag med en powernap på 30 min och sedan var det bara att hämta Max och ner till hundparken. Väl hemma dröjde det inte länge föräns det ringde på dörren. Bokhyllan hade kommit! Fick hjälp att baxa den på plats och måste säga att jag är sjukt nöjd, den smälter in perfekt. Efter 2h hade jag lyckats packa upp alla böcker och något så när ställt dem i ordning (storlek och ämne...typ). Där efter var det dags att ta tag i bäbisrummet. Ytterligare 1h senare var det mesta uppackat och sorterat...
NU ÄR JAG HELT SLUT! ...imorgon är projekt TV (vi ska nämligen inte bara använda den till att spela FIFA är det tänkt)
Godnatt!!!!
(oj glömde säga att K och jag hann med att tigga oss till 2 flaskor gas innan vi drog iväg på vår shoppingtur...jag såg oootroligt ledsen ut och putade med min mage och tillslut fick vi köpa 2 st....yeay!)
In i svinkalla badrummet och en snabb dusch innan det var dags att svida om till något så när snygga kläder. Inte för att jag skulle på något möte, utan jag börjar helt enkelt tröttna på att bara vara så bekväm som möjligt utan försöker till och från att se lite kaxig ut. (Hur man nu gör det med en spärrbalong under tröjan)
Max fattade knappt vad som hände innan han hade förflyttats från sängen (undertäcket på rygg med alla tassar i vädret) till gräsmattan iförd sin senaste outfit ...en biege jacka med hundben på...SÅ OTROLIGT FUL men jäkligt kul. Samt att den får matte att ha lite mindre dåligt samvete när hon lämnar Maxen på morgonkvisten innan det blivit varmt.
Jag tog plats bakom ratten på Lille skutt och hoppade iväg längs med gatan i fina 50km/h. Som tur är hamnade jag i morgontrafiken och kunde kamoflera att min bil inte går mer än 50...första gången var jag tacksam för lite bilköer. Skutten lämnades in på verkstad och en snäll mekaninker körde mig sedan hemmåt. Väl hemma var det dags att lämna Max hos Jen...jag upptäckte att han inte hade ätit sin frukost och när jag mutade honom med min yoghurtallrik så vägrade han den med. JÄKLA hund ...nu har han gått och ätit något igen. Men det fanns inget att göra så jag gick en snabb promenix och lämpade sedan över Maxen till Jen (informerade om läget och bad henne att ringa om det var något)
Tillbaka hem och en snabb koll på inköpslistan. Det var nämligen dags för storshopping met Katejiln och första anhalten var Sandton City efter det åkte vi till Baby City och när vi var klara för dagen (3h senare) var jag ~4000R fattigare men ujuj vad myckte bra saker :-)
Väl hemma hann jag med en powernap på 30 min och sedan var det bara att hämta Max och ner till hundparken. Väl hemma dröjde det inte länge föräns det ringde på dörren. Bokhyllan hade kommit! Fick hjälp att baxa den på plats och måste säga att jag är sjukt nöjd, den smälter in perfekt. Efter 2h hade jag lyckats packa upp alla böcker och något så när ställt dem i ordning (storlek och ämne...typ). Där efter var det dags att ta tag i bäbisrummet. Ytterligare 1h senare var det mesta uppackat och sorterat...
NU ÄR JAG HELT SLUT! ...imorgon är projekt TV (vi ska nämligen inte bara använda den till att spela FIFA är det tänkt)
Godnatt!!!!
(oj glömde säga att K och jag hann med att tigga oss till 2 flaskor gas innan vi drog iväg på vår shoppingtur...jag såg oootroligt ledsen ut och putade med min mage och tillslut fick vi köpa 2 st....yeay!)
måndag 18 juli 2011
Oscar L, Lille skutt och den försvunna magen
Sitter framför brasan och lyssnar på Oscar Lindros ...och njuter. Dagen började med att jag gick in i badrummet och upptäckte att jag inte frös...jiiipiii är vintern påväg att ta slut efter 1,5 månad (!) antagligen inte. Hela dagen har dock varit lite varmare än vanligt så jag är på grymt bra humör.
Detta kan iofs också bero på att jag sov himla gott hela natten. Jag vaknade i morse och kände att något var annorlunda. Så helt plötsligt kom jag på vad det var...jag kände mig inte stor...min mage kändes liten. Jag fick panik och lyfte på täcket...där var den...phu! Men jag har kännt mig lätt hela dagen det är bara pyrets sparkar som etrigt har påpekat att han/hon är kvar där inne. Konstigt att man kan känna sig så stor ibland och så nätt ibland.
Förutom det så har jag upptäckt att min bil nu inte kan gå över 50 km/h....om jag inte vill ligga och köra på 4500 varv...vilket kanske är att pusha den lite väl hårt. Den växlar 3 gånger innan 40 och jag funderar starkt på att byta namn på bilen till Lille skutt...eftersom att den hoppar varje gång den växlar. Intressant eftersom att Cornel sade att ha inte hade gjort ett skvatt med bilen ......daaaaaaaaaa.......jag fattar inte ens hur de fick hem bilen eftersom att det är motorväg ....och som sagt den går inte mer än 50 km/h. Känner mig fetlurad...dock slapp jag betala en spänn...nu fattar jag varför.
Nej Lille skutt ska nu tillbaka till sin ursprungliga verkstad på onsdag (Gilles) dit jag antagligen skulle ha tagit honom i första hand...men men lätt att vara efterklok. Jag hoppas verkligen att den vill fortsätta att hänga med ett tag till. Håll tummarna!
Ok, jag kanske är en aning efter ...men alla ni som inte har lyssnat på Oscar Lindros senaste ...DO IT..den är helt fantastiskt bra. Veronica Maggio är också riktigt bra musik!!! Fabbe kom hem med 4 svenska CD (!) skivor som nu går varma hemma.
Förresten, idag är en STOR dag! Idag är Madibas födelsedag, så sjung gärna en liten ja må han leva till världens mest fantastiska människa ..still alive and kicking!
![]()
Detta kan iofs också bero på att jag sov himla gott hela natten. Jag vaknade i morse och kände att något var annorlunda. Så helt plötsligt kom jag på vad det var...jag kände mig inte stor...min mage kändes liten. Jag fick panik och lyfte på täcket...där var den...phu! Men jag har kännt mig lätt hela dagen det är bara pyrets sparkar som etrigt har påpekat att han/hon är kvar där inne. Konstigt att man kan känna sig så stor ibland och så nätt ibland.
Förutom det så har jag upptäckt att min bil nu inte kan gå över 50 km/h....om jag inte vill ligga och köra på 4500 varv...vilket kanske är att pusha den lite väl hårt. Den växlar 3 gånger innan 40 och jag funderar starkt på att byta namn på bilen till Lille skutt...eftersom att den hoppar varje gång den växlar. Intressant eftersom att Cornel sade att ha inte hade gjort ett skvatt med bilen ......daaaaaaaaaa.......jag fattar inte ens hur de fick hem bilen eftersom att det är motorväg ....och som sagt den går inte mer än 50 km/h. Känner mig fetlurad...dock slapp jag betala en spänn...nu fattar jag varför.
Nej Lille skutt ska nu tillbaka till sin ursprungliga verkstad på onsdag (Gilles) dit jag antagligen skulle ha tagit honom i första hand...men men lätt att vara efterklok. Jag hoppas verkligen att den vill fortsätta att hänga med ett tag till. Håll tummarna!
Ok, jag kanske är en aning efter ...men alla ni som inte har lyssnat på Oscar Lindros senaste ...DO IT..den är helt fantastiskt bra. Veronica Maggio är också riktigt bra musik!!! Fabbe kom hem med 4 svenska CD (!) skivor som nu går varma hemma.
Förresten, idag är en STOR dag! Idag är Madibas födelsedag, så sjung gärna en liten ja må han leva till världens mest fantastiska människa ..still alive and kicking!
söndag 17 juli 2011
Dags för en liten förändring...
Som ni ser så har min blogg ändrat utseende. Jag blev inspirerad av min egovägg och tänkte därför att det var dags att förstora upp mig själv över hela bloggen. Jag kommer antagligen att tröttna på mitt "fejs" ganska snart...men ni får helt enkelt stå ut så länge.
Bilden är tagen vid Viktoriafallen och det är Fabbe som håller i kameran. Jag hade ställt in den på manuellt och en ganska hög ISO (vilket inte var meningen) men jag måste säga att jag blev sjukt nöjd med resultatet. Tycker bilden blev ascool :-) ...ibland är det bra att göra fel.
Har haft en helt fantastisk helg. Igår komme F hem efter 1,5 vecka (sverigesemester + utbildning) och vi bara softade hela dagen (och satta upp vår TV ...efter 6 månader). Det firade vi med att spela tevespel och äta dumplings.
I morse bar det av till SAS Radisson Blue för massage och tanken var (trodde jag) att vi skulle ligga kvar och softa lite och läsa bok. När jag kom ut från massagen sa Fabbe att vi måste skynda oss hem för att larmet gått...ja ha ...igen. Ja ja...det finns inget annat att göra.
Dock var det inget larm utan Fabbe hade ordnat med överrasknings Baby Shower...så jäkla mysigt. Hela huset var fullt med folk, mat och presenter...kan inte bli så mycket bättre. Så hela eftermiddagen gick åt att öppna presenter och krama om folk. Så otroligt härligt att se att man faktiskt har skaffat sig lite vänner här nere...och inte vilka som helst. Vänner som verkligen ställer upp och som jag aldrig vill tappa kontakten med. Jag var mycket rörd!
Efter BSn var det dags för hundpromenix med Max och nu ligger husse och Maxen helt utslagna i soffan bredvid mig. Jag tror att det är dags att jag fixar ordning lite middag...
Ciao for now
![]()
Bilden är tagen vid Viktoriafallen och det är Fabbe som håller i kameran. Jag hade ställt in den på manuellt och en ganska hög ISO (vilket inte var meningen) men jag måste säga att jag blev sjukt nöjd med resultatet. Tycker bilden blev ascool :-) ...ibland är det bra att göra fel.
Har haft en helt fantastisk helg. Igår komme F hem efter 1,5 vecka (sverigesemester + utbildning) och vi bara softade hela dagen (och satta upp vår TV ...efter 6 månader). Det firade vi med att spela tevespel och äta dumplings.
I morse bar det av till SAS Radisson Blue för massage och tanken var (trodde jag) att vi skulle ligga kvar och softa lite och läsa bok. När jag kom ut från massagen sa Fabbe att vi måste skynda oss hem för att larmet gått...ja ha ...igen. Ja ja...det finns inget annat att göra.
Dock var det inget larm utan Fabbe hade ordnat med överrasknings Baby Shower...så jäkla mysigt. Hela huset var fullt med folk, mat och presenter...kan inte bli så mycket bättre. Så hela eftermiddagen gick åt att öppna presenter och krama om folk. Så otroligt härligt att se att man faktiskt har skaffat sig lite vänner här nere...och inte vilka som helst. Vänner som verkligen ställer upp och som jag aldrig vill tappa kontakten med. Jag var mycket rörd!
Efter BSn var det dags för hundpromenix med Max och nu ligger husse och Maxen helt utslagna i soffan bredvid mig. Jag tror att det är dags att jag fixar ordning lite middag...
Ciao for now
torsdag 14 juli 2011
Yoga...flum eller flum?
Som ni redan vet så går jag på preggi yoga. Något som jag alltid ser fram emot. Inte för att jag är så väldans bra på yoga utan mer för att jag får visa upp min fiiina mage (nu är jag äldst i gänget) samt att de sista 30 min går ut på att man ligger och sover på ett uppvärmt golv (Yoga Nidra).
Sedan jag började yoga har jag alltid haft Kristy som yogalärare, hon är lugn och harmonisk och snackar inte en massa om universell kärlek utan mer om hur man ska connecta med sitt barn etc. Ibland har jag även haft svårt för hennes snack om "band till barnet" och "krama barnet innom dig" samt pricken över i'et ...den såkallade "näsandningen" som går ut på att man andas in genom vänster och ut genom höger, sedan in genom höger och ut genom vänster. Jag gjorde misstaget att fråga vad det var bra för och fick det flummiga svaret att det balanserar dina hjärnhalvor, samt det som är maskulint och femenint....jag slutade tvärt att lyssna och hittade på någon egen lösning om att det var bra om man var täppt i näsan.
Kort och gott, Kristy var bra och bara lite småflummig men på en nivå som jag kunde hantera. Sedan två gånger tillbaka har vi en ny yogalärare som heter Vanessa och här kan man snacka FLUM!
Hon pratar bara om energier, fullmånar och sånt som jag får alergiska reaktioner av. Inte nog att hon är flummig...hon pratar konstant! Munnen går i ett. Förutom att hon är helt såld på "näsandninge" som enligt henne motverkar allt från ryggont, halsbränna, dåligt humör, kissnödighet, svullna fingrar etc. så lyckas hon också dra hon en massa riktigt dåliga skämt. Tro dock inte att hon uppdaterar dem, nej det är samma skämt som återkommer varje gång till samma övningar.
Ska vi vicka på fötterna (för att få igång blodcirkulationen) så sjunger hon. - Put the left foot in, put the left foot out...and shake it all about!
Och ska vi rotera med våra höfter (ser en aning kinky ut) så säger hon. - Ladies, what got you in to trouble in the first place... will get you out of trouble. Rotate those hipps!
Kort och gott jag spenderar nästan 80% av yogalektionen att försöka slå dövöra till för att jag antingen inte håller med henne när hon flummar om hur fullmånen påverkar din halsbränna, eller för att hon drar riktigt kassa skämt. Jag insåg dock att jag måste se ganska sur ut jämfört med resten av gänget...så idag klistrade jag på ett fint leende medan jag försökte härma hennes rörelser. Det verkarde som hon trodde att jag var hennes största fan för hon berömde både mina höftrörelser och mina "cat stertch".
Just det ...jag glömde bort att hon kallar oss för Yoggies ....för mig är det en drickyoghurt...men men man får inte var för hård.
Förutom Yogan idag så har jag satt i hop vår nya fina vagne. En liten blid på vrålåket :-)
Det kanske är det enda som jag kommer att köra runt med de kommande veckorna. Tydligen har det börjat bli bensin och dieselbrist...förutom den brist på gas som vi har haft ett bra tag. Det här blir en intressant vinter...
![]()
Sedan jag började yoga har jag alltid haft Kristy som yogalärare, hon är lugn och harmonisk och snackar inte en massa om universell kärlek utan mer om hur man ska connecta med sitt barn etc. Ibland har jag även haft svårt för hennes snack om "band till barnet" och "krama barnet innom dig" samt pricken över i'et ...den såkallade "näsandningen" som går ut på att man andas in genom vänster och ut genom höger, sedan in genom höger och ut genom vänster. Jag gjorde misstaget att fråga vad det var bra för och fick det flummiga svaret att det balanserar dina hjärnhalvor, samt det som är maskulint och femenint....jag slutade tvärt att lyssna och hittade på någon egen lösning om att det var bra om man var täppt i näsan.
Kort och gott, Kristy var bra och bara lite småflummig men på en nivå som jag kunde hantera. Sedan två gånger tillbaka har vi en ny yogalärare som heter Vanessa och här kan man snacka FLUM!
Hon pratar bara om energier, fullmånar och sånt som jag får alergiska reaktioner av. Inte nog att hon är flummig...hon pratar konstant! Munnen går i ett. Förutom att hon är helt såld på "näsandninge" som enligt henne motverkar allt från ryggont, halsbränna, dåligt humör, kissnödighet, svullna fingrar etc. så lyckas hon också dra hon en massa riktigt dåliga skämt. Tro dock inte att hon uppdaterar dem, nej det är samma skämt som återkommer varje gång till samma övningar.
Ska vi vicka på fötterna (för att få igång blodcirkulationen) så sjunger hon. - Put the left foot in, put the left foot out...and shake it all about!
Och ska vi rotera med våra höfter (ser en aning kinky ut) så säger hon. - Ladies, what got you in to trouble in the first place... will get you out of trouble. Rotate those hipps!
Kort och gott jag spenderar nästan 80% av yogalektionen att försöka slå dövöra till för att jag antingen inte håller med henne när hon flummar om hur fullmånen påverkar din halsbränna, eller för att hon drar riktigt kassa skämt. Jag insåg dock att jag måste se ganska sur ut jämfört med resten av gänget...så idag klistrade jag på ett fint leende medan jag försökte härma hennes rörelser. Det verkarde som hon trodde att jag var hennes största fan för hon berömde både mina höftrörelser och mina "cat stertch".
Just det ...jag glömde bort att hon kallar oss för Yoggies ....för mig är det en drickyoghurt...men men man får inte var för hård.
Förutom Yogan idag så har jag satt i hop vår nya fina vagne. En liten blid på vrålåket :-)
Det kanske är det enda som jag kommer att köra runt med de kommande veckorna. Tydligen har det börjat bli bensin och dieselbrist...förutom den brist på gas som vi har haft ett bra tag. Det här blir en intressant vinter...
onsdag 13 juli 2011
Flipp eller flopp?
Ligger i sängen och tänkte att jag skulle göra ett sista blogginlägg innan det är dags att krypa till kojs (ett tag sedan jag använde det utrycket...börjar bli gaggig). Larmet är på och dörrarna låsta. Alla gaskaminer avstängda och brasan glöder knapt. Någon axar en sportbil någonstans i Parkhurst och jag hoppas att han missar någon av de fina små guppen (som alltid jag missar). Sikken tant jag har blivit...klockan är inte ens 10 och jag ligger i sängen och förbereder mig på min skönhetsömn....haha!
Imorgon är det generalrep i Soweto och förhoppningsvis så är alla tjejerna på plats. Nästa helg smäller det! Pirrigt men kul! Jag är rädd för två saker. 1. Att tjejerna inte dyker upp och att uppvisningen blir platt fall. 2. Att alla tjejerna dyker upp och har ansträngt sig till max...men inga gäster kommer. Jag vet att man inte kan göra mer än sitt bästa men mina nerver/hormoner gör det inte lättare. Ibland vill jag bara krypa under täcket och gömma mig. Lite stolt är jag dock...jag har lyckats locka dit en "kändis". Noni Gasa som lovat att dyka upp och kanske ta med någon kändsivän. Visst är hon cool ==>Fick precis ett SMS från finaste Malin Knave! Tack tjejen det värmer att ni tänker på oss :-) Jag tänker på aporna lite varje dag...önskar att ni var här, se till att komma hit snart!
tisdag 12 juli 2011
Pyret ligger lågt
Sitter i solen och väntar på Jen...vi ska åka och äta lunch på Saxon eftersom att det är Marneys födelsedag. Ska bli såååå härligt. Det är som att komma till en liten oas...lägg till att du kan lätt äta en lunch för 200R (lunch+dricka+kaffe) så kan det nog inte bli så mycket bättre.
Efter lite radiolyssnande så ställde jag in min lilla utflyckt till Down Town. Tydligen skulle de gå ett demonstrationståg kors och tvärs just i dag så det var nog ännu sämre timing än i går. Cornel förstod mig och frågade om jag ville att de skulle hämta upp bilen (no extra charge) ...jo men visst, varför inte! Så bilen är på väg till garaget och jag är påväg till Saxon.
Har varit hos min midwife nu på morgonen och jag väger nu hela 78 kg...mycket stolt. Förra gången hade jag gått up 200g så jag blev lite förvånad. Sverige resa + Mauritius = Mycket mat...så jag trodde att jag minst gått up 3 kilo. Idag var det dock +2kg så det kändes bra. Pyret sparkade som bara den medan Sue undersökte magen. Hon konstaterade att den låg väldigt lågt (huvudet ner) och om det fortsätter i den här takten är det inga 6 veckor kvar utan mer 3-4 veckor. Spännande. Nu måste jag dock börja ta tag i barnrum och barnkläder etc. Jag fick lite eld i baken kan man lugnt säga.
Jag hade det dock på känn.. i torsdags och fredags så kände jag att det var ett helt annat tryck neråt. Jag kan fof gå min långpromenader på morgonen men det börjar att bli lite mer "vankande". Det skulle inte förvåna mig om pyret kikar ut den 22 augusti ...på min födelsedag.
Ciao for now
Efter lite radiolyssnande så ställde jag in min lilla utflyckt till Down Town. Tydligen skulle de gå ett demonstrationståg kors och tvärs just i dag så det var nog ännu sämre timing än i går. Cornel förstod mig och frågade om jag ville att de skulle hämta upp bilen (no extra charge) ...jo men visst, varför inte! Så bilen är på väg till garaget och jag är påväg till Saxon.
Har varit hos min midwife nu på morgonen och jag väger nu hela 78 kg...mycket stolt. Förra gången hade jag gått up 200g så jag blev lite förvånad. Sverige resa + Mauritius = Mycket mat...så jag trodde att jag minst gått up 3 kilo. Idag var det dock +2kg så det kändes bra. Pyret sparkade som bara den medan Sue undersökte magen. Hon konstaterade att den låg väldigt lågt (huvudet ner) och om det fortsätter i den här takten är det inga 6 veckor kvar utan mer 3-4 veckor. Spännande. Nu måste jag dock börja ta tag i barnrum och barnkläder etc. Jag fick lite eld i baken kan man lugnt säga.
Jag hade det dock på känn.. i torsdags och fredags så kände jag att det var ett helt annat tryck neråt. Jag kan fof gå min långpromenader på morgonen men det börjar att bli lite mer "vankande". Det skulle inte förvåna mig om pyret kikar ut den 22 augusti ...på min födelsedag.
Ciao for now
måndag 11 juli 2011
Egovägg
Helloo...här kommer lite bilder på mig! Eftersom att jag inte bor i Sverige längre så har jag förträngt Jante och hans vänner.
Kram ;-)
![]()
Kram ;-)
Kylarsystem, växellådor och strejkvakter
Min bil är inte helt fit for fight. Är det inte Max så är det något annat. Undrar när jag kommer ha en vecka där jag inte har något som behöver fixas...
Jag lämnade in bilen på service förra måndagen för att byta alla filter samt bromsarna baktill. Han som servade bilen (heter också Max) såg ut som att han diggat John Bon Jovi ett bra tag, tipsade dock om att jag borde kolla upp min växellåda. Hm ...växellåda tänkte jag...låter dyrt ...men jag behöver ju en bil som fungerar. Sagt och gjort beställer jag tid hos Cornel i Joburg CBD och skulle lämna av Goldie idag på morgonen.
I fredags upptäckte jag dock att det det läckte massa grön vätska från bilen....typ pölar. Jag ringer upp Max igen och undrar vad som kan ha hänt. Tydligen är det kylarvätska och han ber mig att svänga in med bilen när jag får tid. Bilen har inte läckt kylarvätska förut och nu helt plötsligt EFTER service så läcker den som ett såll. Jag har lust att påpeka detta men biter mig i tungan. Max hävdar dock att jag kan köra bilen bara jag toppar med vatten när det tar slut....intressant jag ska alltså hälla vanligt kranvatten i kylarsystemet...Bilen verkar dock inte må dåligt av det utan har en fin temperatur ...så jag antar att han har rätt.
Känner dock att jag borde använda Goldie så lite så möjligt innan Cornel har gluttat på växellåden och som tur är så får jag låna Jen och Wills fantastiska Toyota Land Cruiser under helgen ...i samma årgång typ. Den är magisk att köra, en riktig traktor!
Dagen D för service av växellåda infinner sig och jag knappar in 73 Hay Street Booysens på min GPS ...jag ser att den indikerar Down Town och jag ber Goldie att hålla ihop hela vägen. Hon var som vanligt en klippa och alla indikatorer visade fin fina nivåer samt att växlingen gick strålande...såklart.
När jag tar rampen mot Joburg CBD hör jag ett gäng sirener och ser ett blåljus i backspegeln. Jag lämnar plats och ett 20tal feta polisbilar vrålar förbi. Welcome to CBD tänker jag och forstätter tuffa på i godan ro.
Ju närmare jag kommer 73 Hay Street desto starkar blir dock dessa sirener, och när jag bara är ett kvarter ifrån så kommer jag inte längre. Hela gatan är avspärrad med blåljus och poliser. Jag frågar lite försiktigt om jag kan passera...jag ska till garaget som ligger på 73 Hay Street. Polisen tittar på den gravida kvinnan i pilotlasögon och skakar på huvudet. NO the area is not safe, madam.
Attans ...men det kanske finns en annan väg dit...från ett annat håll. Jag lirkar upp min Iphone och ringer Cornel. En aning stressad man svarar i andra änden. Yes, hello is it Mrs Pedrazzi....where are you?
I am with the cops..svarar jag. Sorry madam but you need to turn around ...it is not safe here we have closed down everything. You must go home..NOW! Sagt och gjort backad jag Goldie och åkte tillbaka en aning snopen ...så nära...typsikt!
Tydligen håller facken på att förhandla löner och kräver en ganska saftig löneförhöjning. Företagen kan omöjligt gå med på kraven och många arbetare har därför gått ut i strejk. Tydligen hade att gäng strejkvakter gått bärsärkargång på Hay Street bara några minuter innan jag kom dit. Det kanske låter jättefarligt men jag kan säga att jag kände mig jäkligt säker omgiven av 20 polisfordon och ett 40tal poliser...det är inga mesar som är poliser i den här staden. Händer det något så är det en massiv utryckning som gäller vilket känns tryckt.
Jag ska göra ett försök till i morgon men kommer nog att dra med mig Jen som codriver så att vi kan hålla utkik :-) ...Tydligen var det inget speciellt som de var ute efter på Hay ..bara en tillfällighet att de valde just den gatan. Skam den som ger sig!!!
Jag lämnade in bilen på service förra måndagen för att byta alla filter samt bromsarna baktill. Han som servade bilen (heter också Max) såg ut som att han diggat John Bon Jovi ett bra tag, tipsade dock om att jag borde kolla upp min växellåda. Hm ...växellåda tänkte jag...låter dyrt ...men jag behöver ju en bil som fungerar. Sagt och gjort beställer jag tid hos Cornel i Joburg CBD och skulle lämna av Goldie idag på morgonen.
I fredags upptäckte jag dock att det det läckte massa grön vätska från bilen....typ pölar. Jag ringer upp Max igen och undrar vad som kan ha hänt. Tydligen är det kylarvätska och han ber mig att svänga in med bilen när jag får tid. Bilen har inte läckt kylarvätska förut och nu helt plötsligt EFTER service så läcker den som ett såll. Jag har lust att påpeka detta men biter mig i tungan. Max hävdar dock att jag kan köra bilen bara jag toppar med vatten när det tar slut....intressant jag ska alltså hälla vanligt kranvatten i kylarsystemet...Bilen verkar dock inte må dåligt av det utan har en fin temperatur ...så jag antar att han har rätt.
Känner dock att jag borde använda Goldie så lite så möjligt innan Cornel har gluttat på växellåden och som tur är så får jag låna Jen och Wills fantastiska Toyota Land Cruiser under helgen ...i samma årgång typ. Den är magisk att köra, en riktig traktor!
Dagen D för service av växellåda infinner sig och jag knappar in 73 Hay Street Booysens på min GPS ...jag ser att den indikerar Down Town och jag ber Goldie att hålla ihop hela vägen. Hon var som vanligt en klippa och alla indikatorer visade fin fina nivåer samt att växlingen gick strålande...såklart.
När jag tar rampen mot Joburg CBD hör jag ett gäng sirener och ser ett blåljus i backspegeln. Jag lämnar plats och ett 20tal feta polisbilar vrålar förbi. Welcome to CBD tänker jag och forstätter tuffa på i godan ro.
Ju närmare jag kommer 73 Hay Street desto starkar blir dock dessa sirener, och när jag bara är ett kvarter ifrån så kommer jag inte längre. Hela gatan är avspärrad med blåljus och poliser. Jag frågar lite försiktigt om jag kan passera...jag ska till garaget som ligger på 73 Hay Street. Polisen tittar på den gravida kvinnan i pilotlasögon och skakar på huvudet. NO the area is not safe, madam.
Attans ...men det kanske finns en annan väg dit...från ett annat håll. Jag lirkar upp min Iphone och ringer Cornel. En aning stressad man svarar i andra änden. Yes, hello is it Mrs Pedrazzi....where are you?
I am with the cops..svarar jag. Sorry madam but you need to turn around ...it is not safe here we have closed down everything. You must go home..NOW! Sagt och gjort backad jag Goldie och åkte tillbaka en aning snopen ...så nära...typsikt!
Tydligen håller facken på att förhandla löner och kräver en ganska saftig löneförhöjning. Företagen kan omöjligt gå med på kraven och många arbetare har därför gått ut i strejk. Tydligen hade att gäng strejkvakter gått bärsärkargång på Hay Street bara några minuter innan jag kom dit. Det kanske låter jättefarligt men jag kan säga att jag kände mig jäkligt säker omgiven av 20 polisfordon och ett 40tal poliser...det är inga mesar som är poliser i den här staden. Händer det något så är det en massiv utryckning som gäller vilket känns tryckt.
Jag ska göra ett försök till i morgon men kommer nog att dra med mig Jen som codriver så att vi kan hålla utkik :-) ...Tydligen var det inget speciellt som de var ute efter på Hay ..bara en tillfällighet att de valde just den gatan. Skam den som ger sig!!!
söndag 10 juli 2011
Lite Sverigebilder...
Jag har varit superdålig på att lägga upp fina bilder på min blogg...jag vet!
Här kommer lite bilder från min Sverigevistelse...jag måste nog erkänna att jag längtar tillbaka. Här går solen ner vid 17:30 och nätterna är iskalla.
![]()
Här kommer lite bilder från min Sverigevistelse...jag måste nog erkänna att jag längtar tillbaka. Här går solen ner vid 17:30 och nätterna är iskalla.
onsdag 6 juli 2011
Bra tips
Ok det verkar som att så fort man kommit över 30v gränsen så är man i "mammaland" helt plötsligt börjar alla mammor att dela med sig och ge dig en MASSA bra tips! Grejen är bara den att tipsen ofta går mot varandra...
Bröstpump - köp inte bröstpump, köp bröstpump, hyr bröstpump och slutligen du behöver ingen bröstpump...
Luftfuktare - Köp inte en luftfuktare, köp en luftfuktare de är heeeelt fantastiska
Nappar - Det bästa märket är xxx, det bästa märket är yyy (...jag har glömt bort vilka märken)
Ombyten - Du behöver bara 6 ombyten, frossa i ombyten det lär du behöva
Vagn - Det viktiga är att den är lätt, det viktiga är att den är enkel att fälla ihop, det viktiga är att den är robust...
Övernattningsväska - Packa väskan NU...du kan packa väskan när du får värkar
I början så skrev jag upp alla fantastiska råd men efter ett tag insåg jag att...nja ...det som fungerar för dem behöver inte fungera för mig...vi får helt enkelt vänta och se.
Det viktigaste är
* Säng
* Bilstol
* Blöjor
* Vagn
...check, det har jag...JAG ÄR REDO!
Bröstpump - köp inte bröstpump, köp bröstpump, hyr bröstpump och slutligen du behöver ingen bröstpump...
Luftfuktare - Köp inte en luftfuktare, köp en luftfuktare de är heeeelt fantastiska
Nappar - Det bästa märket är xxx, det bästa märket är yyy (...jag har glömt bort vilka märken)
Ombyten - Du behöver bara 6 ombyten, frossa i ombyten det lär du behöva
Vagn - Det viktiga är att den är lätt, det viktiga är att den är enkel att fälla ihop, det viktiga är att den är robust...
Övernattningsväska - Packa väskan NU...du kan packa väskan när du får värkar
I början så skrev jag upp alla fantastiska råd men efter ett tag insåg jag att...nja ...det som fungerar för dem behöver inte fungera för mig...vi får helt enkelt vänta och se.
Det viktigaste är
* Säng
* Bilstol
* Blöjor
* Vagn
...check, det har jag...JAG ÄR REDO!
söndag 3 juli 2011
Finns det hopp om förbättring?
Ni har säkert, liksom jag, fasat för de föräldrar som "lever igenom sina barn". Statusar på facebook som enbart handlar om hur duktig X eller Y är och vad han/hon har gått och hittat på de senaste dagarna. Jag har nu kommit till insikt att jag är en av dem...jag skäms för att säga det men Max har nog hamnat på 80% av mina statusuppdateringar sedan han kom in i familjen. Ja ja jag vet att han inte är något barn..men det gör ju inte saken bättre.
Även mina blogginlägg har kretsat runt denna lilla krabat. Faktum att vi ska ha tillskott om 8 veckor har väll figurerat i vissa inlägg men Max har absolut tagit första platsen. Hur förklarar jag detta. Jag erkänner att det finns ganska mycket mer som jag hade kunna blogga om (antagligen mycket intressantare för icke hundägare) hur kommer det sig att prins Max tar all min fokus. Jag kan inte förklara det på något annat sätt än att det har varit en stor omställning för mig. Helt plötsligt ta ansvar för ett annat liv har påverkat mig mycket mer än vad jag trott.
I vår familj (Hasselström) är vi lite knäppa vad gäller djur. Inte nog med att de är familjemedlemmar ...kraken i fråga hamnar på någon upphöjd plats och dess behov går oftast först. Denna djuruppfattning har givetvis gått vidare till fam Pedrazzi (den sydafrikanska). Ex igår åkte Fabbe och jag till Pretoria för att "kolla in stället". Med oss i bilen hade vi Max. När vi kom fram till Freedom hill så upptäcker jag att Pets are not alowed. Fabbe säger, ok då får Max stanna i bilen. Sagt och gjort vi kliver ur och börjar gå runt på kullen. Mina tankar är allt annat än på Freedom hill... Jag tänker följande. Stackars Max som suttit i bilen i 1 timma och inte får följa med. Tänk vad kul Max hade tyckt att få följa med och utforska kullen. Undra hur mycket mer vi måste utforska den här kullen...Kan vi inte gå tillbaka snart...
Fabbe känner mig mycket väl och halvägs så inser han att jag inte kan slappna av. Uppgivet säger han, ok vi går tillbaka till bilen. Väl vid bilen släpper vi ut Max på en kort men olaglig promenix...och jag kan pusta ut.
Jag inser att detta kanske inte är så sunt men samtidigt så kan jag inte styra över det. Jag har inga problem med att lämna bort honom eller lämna honom ensam i trädgården i 3 timmar. Där vet jag att han har det bra. Men att lämna honom ensam i en bil i sin bur bara för att vi ska knata runt på en kulle och titta på monument...känns som djurplågeri. Det går helt enkelt inte.
Efter Freedom hill åkte vi till Union Buildings...och detta var såklart stängt för allmänheten just igår så det blev en kort visit. Efter det tänkte vi att vi skulle ta och äta lunch och naiva som vi var så hade vi ingen aning om vilka områden som skulle kunna vara passande för 2 vuxna + hund. Vi hade också lyckats att åka runt mestadels i DT Pretoria...som mer eller mindre liknar DT Joburg och jag hade ingen direkt lust att promenixa runt där. Var inte klädd för äventyret och framför allt inte beredd. Jag gjorde några halvhjärtade försök att googla på bra lunchrestauranger i Pretoria men det ledde oss enbart till Church Square som kändes intressant men ...men jag hade bara inte lust att vara den enda vita människan och lägg till en bortskämd tax på det.
Så vi gav upp och knappade in Home på GPSn och rattade goldie mot motorvägen. Fabbe var på glatt humör och försökte liva upp stämningen med att..."Ja det var ju kul att få en känsla för hur Pretoria ser ut" ...mmm eller hur. När jag äntligen slappnat av så upptäckte vi att indikatorn för temperaturen visade ovanligt högt och vi svängde in på närmaste mack. Efter lite detektivarbete under motorhuven så hittade vi behållaren för kylarvätska och ser att den är tom. Ingen av oss är några direkta bilkännare men vi drog slutsatsen att vi behövde kylarvätska och inhandlade 3 liter.
Jag börjar hälla i vätskan och tänker inte på att det sitter en liten plastring runt flaskan. Plums...ringen faller ner i behållaren. OUPS....eh Fabbe...jag tror att jag tappade ner en liten plast grej i behållaren. Klockan var halv två och vi hade inte ätit sedan klockan tio...vårt humör var allt annat än på topp så jag kan säga att denna lilla incident inte gjorde stämningen bättre.
Två ingenjörer slår sina kloka hjärnor i hop och börjar fiska efter plastploppen. Tillslut lyckas Fabbe få upp den med hjälp av två pennor. Jag slänger i den tredje litern och undrar var all vätska tar vägen...behållaren ser fof tom ut. Skit i det nu drar vi (tänker vi båda) och startar bilen . Jag har lyckats få med mig ett äpple som vi delar broderligt på på vägen hem. När vi äntligen rullar in i vårt älskade Parkhurst så är det två ganska trötta varelser som staplar ur bilen. Läxa till nästa gång. Det är alltid bra att veta ungefär var man ska åka när man besöker ett nytt ställe...särskilt i Sydafrika.
Dagen slutade dock fantastiskt. Jag droppade av Max hos Will och Jen och sedan tog vi bilen (bära eller brista) till Amanin SPA för 1 timmes massage. Efter det åt vi en härlig Italiens middag med Tanaka och Ray på Tortillini d'oro. Vi somnade utslagna, mätta och glada ... med Max snusandes nöjd under täcket emellan oss.
Lite längre utlägg än vad jag tänkt mig ...men tummen upp för att det inte bara ha handlat om Max, eller?
...just det måste bara tillägga som stolt matte att Max kommer att sitta på framsidan av SPCAs* hundkalender....de ni!
* SPCA - organisation för herrelösa hundar
![]()
Även mina blogginlägg har kretsat runt denna lilla krabat. Faktum att vi ska ha tillskott om 8 veckor har väll figurerat i vissa inlägg men Max har absolut tagit första platsen. Hur förklarar jag detta. Jag erkänner att det finns ganska mycket mer som jag hade kunna blogga om (antagligen mycket intressantare för icke hundägare) hur kommer det sig att prins Max tar all min fokus. Jag kan inte förklara det på något annat sätt än att det har varit en stor omställning för mig. Helt plötsligt ta ansvar för ett annat liv har påverkat mig mycket mer än vad jag trott.
I vår familj (Hasselström) är vi lite knäppa vad gäller djur. Inte nog med att de är familjemedlemmar ...kraken i fråga hamnar på någon upphöjd plats och dess behov går oftast först. Denna djuruppfattning har givetvis gått vidare till fam Pedrazzi (den sydafrikanska). Ex igår åkte Fabbe och jag till Pretoria för att "kolla in stället". Med oss i bilen hade vi Max. När vi kom fram till Freedom hill så upptäcker jag att Pets are not alowed. Fabbe säger, ok då får Max stanna i bilen. Sagt och gjort vi kliver ur och börjar gå runt på kullen. Mina tankar är allt annat än på Freedom hill... Jag tänker följande. Stackars Max som suttit i bilen i 1 timma och inte får följa med. Tänk vad kul Max hade tyckt att få följa med och utforska kullen. Undra hur mycket mer vi måste utforska den här kullen...Kan vi inte gå tillbaka snart...
Fabbe känner mig mycket väl och halvägs så inser han att jag inte kan slappna av. Uppgivet säger han, ok vi går tillbaka till bilen. Väl vid bilen släpper vi ut Max på en kort men olaglig promenix...och jag kan pusta ut.
Jag inser att detta kanske inte är så sunt men samtidigt så kan jag inte styra över det. Jag har inga problem med att lämna bort honom eller lämna honom ensam i trädgården i 3 timmar. Där vet jag att han har det bra. Men att lämna honom ensam i en bil i sin bur bara för att vi ska knata runt på en kulle och titta på monument...känns som djurplågeri. Det går helt enkelt inte.
Efter Freedom hill åkte vi till Union Buildings...och detta var såklart stängt för allmänheten just igår så det blev en kort visit. Efter det tänkte vi att vi skulle ta och äta lunch och naiva som vi var så hade vi ingen aning om vilka områden som skulle kunna vara passande för 2 vuxna + hund. Vi hade också lyckats att åka runt mestadels i DT Pretoria...som mer eller mindre liknar DT Joburg och jag hade ingen direkt lust att promenixa runt där. Var inte klädd för äventyret och framför allt inte beredd. Jag gjorde några halvhjärtade försök att googla på bra lunchrestauranger i Pretoria men det ledde oss enbart till Church Square som kändes intressant men ...men jag hade bara inte lust att vara den enda vita människan och lägg till en bortskämd tax på det.
Så vi gav upp och knappade in Home på GPSn och rattade goldie mot motorvägen. Fabbe var på glatt humör och försökte liva upp stämningen med att..."Ja det var ju kul att få en känsla för hur Pretoria ser ut" ...mmm eller hur. När jag äntligen slappnat av så upptäckte vi att indikatorn för temperaturen visade ovanligt högt och vi svängde in på närmaste mack. Efter lite detektivarbete under motorhuven så hittade vi behållaren för kylarvätska och ser att den är tom. Ingen av oss är några direkta bilkännare men vi drog slutsatsen att vi behövde kylarvätska och inhandlade 3 liter.
Jag börjar hälla i vätskan och tänker inte på att det sitter en liten plastring runt flaskan. Plums...ringen faller ner i behållaren. OUPS....eh Fabbe...jag tror att jag tappade ner en liten plast grej i behållaren. Klockan var halv två och vi hade inte ätit sedan klockan tio...vårt humör var allt annat än på topp så jag kan säga att denna lilla incident inte gjorde stämningen bättre.
Två ingenjörer slår sina kloka hjärnor i hop och börjar fiska efter plastploppen. Tillslut lyckas Fabbe få upp den med hjälp av två pennor. Jag slänger i den tredje litern och undrar var all vätska tar vägen...behållaren ser fof tom ut. Skit i det nu drar vi (tänker vi båda) och startar bilen . Jag har lyckats få med mig ett äpple som vi delar broderligt på på vägen hem. När vi äntligen rullar in i vårt älskade Parkhurst så är det två ganska trötta varelser som staplar ur bilen. Läxa till nästa gång. Det är alltid bra att veta ungefär var man ska åka när man besöker ett nytt ställe...särskilt i Sydafrika.
Dagen slutade dock fantastiskt. Jag droppade av Max hos Will och Jen och sedan tog vi bilen (bära eller brista) till Amanin SPA för 1 timmes massage. Efter det åt vi en härlig Italiens middag med Tanaka och Ray på Tortillini d'oro. Vi somnade utslagna, mätta och glada ... med Max snusandes nöjd under täcket emellan oss.
Lite längre utlägg än vad jag tänkt mig ...men tummen upp för att det inte bara ha handlat om Max, eller?
...just det måste bara tillägga som stolt matte att Max kommer att sitta på framsidan av SPCAs* hundkalender....de ni!
* SPCA - organisation för herrelösa hundar
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)