Ejes ..ett måste

Dagen började med att jag trodde att vi hade inbrott. Eftersom att lägenheten är helt tom så låter allt väldigt mycket. Jag hade även glömt bort att vi hade flyttat ut våra madrasser i vardagsrummet och somnat framför vår öppna spis. Detta gör att vi sover närmare ytterdörren helt enkelt. Ljudet kom dock i från grannen dörr och efter att ha stått och glott i titthålet i 5 min för att fokusera på om det låg en kofot utanför eller inte så tröttnade jag. Jag öppnade dörren och såg att det var en damsugare. En aning trött kröp jag tillbaka i sängen.

2 timmar senare hade vi full mundering. Långkallingar, mössa, vantar, dunjacka etc. etc. målet var Ejes. Denna butik som folk fulkomligen valfärdar till när det blir jul. Och den är lika magisk som den låter.
Choklad pryder vägar och tak, färglada praliner, skumgummitomtar, marsipanstjärnor, kola, knäck, .. och fullsmockat med folk. Efter att ha köat i 30 min (gick ovanligt snabbt) så var jag äntligen framme vid disken. Där bakom stod det en rosig bastant kvinna med ett leende som sträckte sig från öra till öra...en riktigt sagogodistant. Vad får det lov att vara? 3hg gelehallon, 3hg punchpraliner, 3hg lakrisbåtar, 3hg hallonbåtar och 2hg apelsinkrokant senare, tackad jag godsdamen för den här gången och styrde mina steg mot utgången. Jag kommer antagligen inte att sätta min fot innan nästa december och det är det som är lite mysigt. När jag har handlat julgodis på Ejes...då är det jul!

Det är en ferrari!

Den här helgen går till historien som helgen det hela började.
Kl 11:30 på lördag morgon (!) något mosiga efter våra respektive företagsfester slår vi upp våra blå resp. grönbruna och vet att det är dags. Eftersom att vi knappt har rört en pinal fram tills nu så vet vi att vi inte har något val. Helgen kommer att gå åt till att packa, sortera, städa, packa, tröttna, sortera, stöna, bära, bära, bära, bära, stöna lite till och packa det sista. Och det är precis vad vi har gjort...

Så jag kommer inte att skriva något mer om lördagen och söndagen (för det har jag redan gjort ovan) och hoppar direkt till måndag morgon. 08:02 ringer ett par sköna snubbar på vår ytterdörr. En australienare som hittade kärleken i sverige och flyttade hit för två år sedan och en engelsman (Cambridge) som och verkar ha lockast hit av ett blont hårsvall. På 2 sekunder fylls vår lägenhet av flyttkartonger och på ytterligare 2 sekunder verkar alla våra tillhörigheter ha försvunnit ...kvar finns bara vit papp.

Helt sjukt vad snabba de var ...och lite väl snabba för att de lyckades även packa ner ett täcke och två kuddar för mycket. De blev lite buttra när vi sade att någonstans bland de 100 kartongerna finns ett täcke och 2 kuddar som inte är våra och som måste packas upp. Vi mutade dem med ett flak öl och en vodkaflaska och vips så tog de fram sitt magiska papper där vi kunde hitta vårt liv numrerat i kartonger. De hittade täcket och kuddarna men konstaterade att det behövde något annat som de kunde fylla ut med. Vad skulle det vara...allt vi äger och har var redan nedpackat? Men då kom Fabbe stolt på att våra morgonrockar inte hade packats ned än och kom springade med dem i högsta hugg...innan vi stängde locket på lådan var han tvungen att tilllägga att det var en vanlig morgonrock utan en ferrari...

Nu sitter jag i ett tomt kök och känner mig lite omtumlad men glad. Jag har verkligen ingen aning om vad som kommer att hända 2011. Detta kanske många skulle känna en liten oro över men jag känner bara ett stort lugn. Fråga mig inte hur...det kanske är en försvarsmekanism :-)

Korpen i Sydafrika

När jag landade i Johannesburg möttes jag av min man med ett stort leende på sina läppar. Inte bara för att jag hade landat på sydafrikanska mark utan för att han hade ett förslag...mycket bra förslag enligt honom. Vi skulle spela fotboll.

Jag hade precis spenderat de senaste 10 timmarna på flyg och kände att mina fotbollsmuskler inte direkt skrek av lycka, men jag hade inte hjärta att säga nej dock fick det bli utan mig.

Matchen skulle gå av stapeln efter lunch då solen stod som högst. De tappra lagen som skulle mötas var McK Sub Sahara och Soweto Ikageng.

Enjoy...

Uppvärmning...

Stolt över sin fina sko

Med skorna på...

Fabbe in action

Alltid nära till skratt

Grym bollkänsla

paus och vatten

Gabriel

Fotbollsfan

Vilt blev det...

Ok nog för att jag tycker att det är gott med kött och att få äta vilt är inte varje dag. Men nu har jag ätit dovhjort eller vildsvin varje dag i 4 dagar. Igår blev det både lunch och middag. Jag har t.o.m lärt mig den supergoda svampsåsen utantill...

1-2 dl torkad svamp (lägg i vatten)
1 dl portvin
1 hönsbuljongtärning

koka upp svampen (när den lösts upp) i portvinet tillsammans med buljongtärningen.
Lägg i 1 tsk mejram, 1 tsk soya,  låt puttra. Innan servering lägg i 1 dl crème fraiche.
Smaka av med salt och peppar.

Grymt gott.

Här är storjägaren....

Mina käraste bidrag

Här är de 8 andra bilderna som jag anmälde till tävlingen. Som jag tycker är minst lika bra....såklart =)




Believe in the new year



Alone in the moment

Magic in the puddel

Right where he wants to be

Don't mind me

Discipline in the bus!

Unexpected travel companion

En liten tuffing

Efter mycket stånk och stön (och en rejäl genomgång av ALLA mina foton) lyckades jag välja ut 9st.
Dessa 9 skulle få representera min kreativa själ i Metro Photo Challenge. Inte för att jag trodde att det skulle gå så värst bra utan mer för att vara lojal mot mig själv. Man måste ta hand om den lilla gnutta kreativitet som man har kvar efter allt för många år framför dataskärmar (och då menar jag inte photoshop utan excel, word eller ppt (obs bara diagram)).

Jag laddade upp fotona och kände mig en aning nervös. Hur ska de klara sig ute i stora världen bland arga svartvita porträtt av punkare, magiska solnedgångar med superduperfärgboooostereffekt och extrema närbilder på insekter så avancerade att man kan se vad de har ätit till lunch.

Efter att ha vänt mina bilder ryggen (lovar att aldrig göra det igen) med tanken att de inte hade en chans, så kopplade jag upp mig igår för att se om tävlingen var avgjord än...och där satt han.

Min lille pojke ifrån Björns trädgård på medis. Han var ett huvud kortare än alla de andra skatebordåkarna men han såg till att han fick minst lika mycket plats och åktid. För att inte missa en sekund så hängde han inte vid staketet mellan sina åk utan placerade sig strategiskt mitt i rampen. En liten tuffing med siktet inställd på att han ska bli bäst och jag lärde mig en läxa...

Gå gärna in och rösta på honom :-) http://www.metrophotochallenge.com/se/gallery/vote

Stockholm Arlanda - Johannesburg O.R. Tambo

Sitter och väntar på planet till Frankfurt. Bytt om till sköna blå bomullsbyxor från mina svarta kostymbyxor. Inte bara för att det är skönare och sova i utan också för att jag upptäckte att jag hade ett hål i rumpan som jag glömt att laga. Precis pratat med Fabbe och kommit fram till att de senaste hus/lägenhetsobjekten mäklarfirman skickat inte riktigt är vår stil. Ex murriga skinnsoffor i vackra murkbruna nyanser ståtliga hundar i porslin vid ytterdörren och ....I can go on and on.  Ni kan ju se själva =)

http://www.mcknightrealestate.co.za/template/Unit.vm/unitid/358

Det ska bli kul att se vad de hittar på här näst.

Ser fram emot att sitta på planet från Frankfurt ner till Joburg. Sparka av mig skorna och öppna senaste numret av ELLE. Den här gången känns det dock lite mer allvarigt. Snart är det 4 real :-)

Varför jag älskar hösten!

Det finns något magsikt med hösten. Nytt bänkpapper, nya pennor, nytt anteckningsblock och kanske en ny bänkkamrat. Hösten betyder en ny krispig start, spänning, pirr och nyfikenhet. Trots att det var ett tag sedan jag satt i skolbänken så finns detta kvar i mig. Jag är som Pavlovs hundar som började drägla när de hörde klockan ringa. Jag har ett inlärt beteende att vara nyfiken, entusiastisk och förväntansfull när löven börjar gulna och vinden biter trots att himlen är lika blå som i augusti. Jag känner ett sug att springa in på Ordning och Reda och bunkra upp med färglada block och vackra pennor. Hösten betyder också vackra kläder!!!

Det finns inget bättre än höstkollektioner!  Kanske för att kontrasten är så stor mellan sommarens färglada volangtoppar och hösten grova kängor och vackra nyanser.  Varje höst blir jag påminnd om vad tomma och ihåliga sommarens kläder är jämfört med höstens olika tyger och snitt. Och skorna för inte tala om SKORNA. En kändis som klär sig riktigt snyggt är Katie Holmes. Tyvärr hittade jag inte så mycket höstbilder men hon e snygg ändå =)

Svarta heltäckande strupor i ballerina...

Vitt svart grått-enkelt, snyggt!

Snittet på kjolen + polo

Bara så fint!





Röd väska!



Söndag !!

...och så lite glamour





Små glädjeämnen

·         Filippa K’s höstkollektion…den är MAGISK!

·         Hang with me – Robyn är ett sött geni

·         Nya Filter och bilagan om Bergslagen-  smuts, järn och eldsjälar

·         Mina kollegor

·         Min D90 – att ta bilder är ett rent nöje, samt blir det fel är de ändå vackert

·         Att jag ska till fotografiska museet på lördag J

Inställningen är avgörande

Jag kan bli så otroligt besviken på människor som har bestämt sig för att ha en negativ inställning. Det är så enkelt att peka på vad som är fel och vad som inte fungerar istället för att lyfta fram det som är bra och som har förbättrats. I en förändring kan detta vara avgörande!

"Spela bollen där den ligger" är ett otroligt bra uttryck. Allting är inte perfekt och det finns alltid något som man skulle kunna skylla på om man vill. Har man inställningen att man får göra det bästa av situationen så blir allting så mycket lättare.

Att förändra något är en uppförsbacke. Den enda vägen är att gasa hur jäkla tungt den än är....bromsar du är det över.

Jag lovar att alltid lyfta fram det som är positivt och som har förbättrats. Berömma om någon har gjort en bra insats och aldrig glömma bort att det är inställningen som är avgörande!

New name, new game

Då var det dags. Idag är första dagen som fru P!

Känns lite konstigt samtidigt som det är otroligt kul att heta samma sak som min fantastiske man J

Jag har gått ifrån ett mycket svenskt namn till ett namn som egentligen alla kan stava bara de tänker efter men som allt för ofta leder till frågan ”Hur stavar du det?”. Välkommen till blatteklubben som min mans italienska vänner uttryckte det.  

Eftersom att jag redan har ett italienskt förnamn (undra om mina föräldrar hade en aning) så är det lite komiskt att jag nu är helitaliensk.  Man kan lätt se framför sig en vilt gestikulerande brunögd brunett som älskar att laga/äta mat och sjunga operaserenader i dushen, om man bara läser mitt namn. Eftersom att jag är ganska långt därifrån (förutom operan i duschen och äta mat) så ska det bli intressant och se folks reaktioner när jag presenterar mig. Det är typ som Anita Ekberg (ja ja jag är kanske inte så snygg) skulle heta Julietta Machiavelli…eller nåt.  

Nä nu ska jag ge mig ut och testa mitt nya namn på någon stackars främling…

..hon passar faktiskt som en Julietta Machiavelli

Strutsen sticker huvudet i sanden, det är också ett aktivit val...

Jag har i snart 3 månader vägrat att välja, vägrat att ta ett beslut i tron att om jag bara låter tiden gå så kommer beslutet att fattas åt mig. Man kan, liksom för strutsen, säga att jag har aktivt valt att inte välja. Anledning till denna strutstaktik är att jag är skraj helt enkelt...som strutsen.

Jag har alltid sett mig själv som ganska orädd vad gäller förändringar och nya äventyr vilket gjorde att jag blev helt tagen på sängen när jag upptäckte att jag faktiskt inte vågade. Jag upptäckte att min hjärna arbetade på högvarv med att komma på saker som talade emot denna förändring. Jag kunde vakna upp mitt i natten med en ny punkt på min långa lista av "Varför allt borde fortsätta som det är". Tillslut började jag drömma mardrömmar.

Jag försökte skylla ifrån mig på allt. Jag sade till min man att magkänslan var fel och att vid det här laget borde jag vara glad och det är jag inte. Alltså borde det ju vara ett tecken på att det är fel beslut. Jag var mer passiv en drogad sengångare.

Så en vacker dag så fick jag en spark i baken av en mycket klok person nämligen min mamma. Som sade något i stil med att livet lever man bara en gång och man ångrar bara det man inte gör. Klyschor, jag vet!...men ack så sant. Dessa klyshor hade mina närmaste vänner också delat med sig av men jag ansåg att de lätt kunde säga detta för att de själva slapp helt enkelt. Om mamma hade stått vid mitt vägskäl så hade hon inte tvekat och det var det som gjorde mig ödmjuk.

Jag har ett val som många skulle drömma om (vissa kanske mardrömma om) och jag är alldeles för nyfiken för att inte testa. Jag har vetat detta i 3 månader men helt enkelt vägrat att acceptera det. I lördags, någon gång mellan 11.00-14.00, så bestämde jag mig för att jag visst vågar. Jag drog upp huvudet hur hålet och förklarade mina största rädslor för min man. Han lät mig snyfta och snörvla sedan var det över.

Jag är fortfarande skraj men så otroligt mycket gladare. Helt plötsligt ser jag möjligheter som bara var skuggor tidigare. Min lista över allt som skulle kunna gå fel har jag knycklat ihop och slängt i papperskorgen. Himlen är helt plötsligt blå och jag kan andas. Ibland hoppar det fram ett "är du helt säker?" och då svara jag att det kanske går käpprätt åt fanders och om det inträffar så får vi väll helt enkelt ta ett nytt beslut?

Vad fick mig att börja?

Det började med att jag kände mig ensam en lördag eftermiddag i juli. Dock trivs jag ensam men jag har alltid en liten gnagande rädsla att jag inte har några vänner när jag är ensam.

Jag blev helt plötsligt sugen på spagetti och köttfärssås och detta är tjejen som oftast äter 4 olika sorter av yoghurt till middag. Det är 30 grader varmt ute och jag får cravings för spagetti bolognese. Så jag slänger på mig mina gröna flippisar och drar ner till videobutiken på odenplan, jag planerar en helkväll med film och pasta.

Jag hyr 3 filmer ( District 9, Morgans …något och Julie and Julia). In en snabbis på konsum och sedan hemmåt för att laga denna gudagåva till människorna. Väl hemma upptäcker jag att det verkligen är 30 grader varmt och ganska kvavt men skam den som ger sig. Eftersom att s.o.k är en av de få recepten som jag kan utantill (de och yoghurt med musli) så går det ganska smärtfritt. Jag till och med låtsas lite att jag är en kock tvprogram och berättar för lyssnarna vad jag gör.
- Lite fint hackad lök, i med blandfärsen krossade tomater kryddor och min egen touch balsamvinäger och lite socker…tata.

Jag dukar upp på balkongen och trycker i DVD’n i datorn. Filmen är helt underbar! När den slutar har jag intagit en s.o.k öppnat en god flaska italienskt vin, rökt en Vouge cigarett som jag hittade långt ner i min låda med frankrikeminnen (pinsamt nog mådde jag lite illa efteråt) och ätit vaniljglass med hallon och blåbär. Jag är på ett otroligt gott humör och tanken på dessa två grymma tjejer gör mig upprymd! Att hennes bok har tagit sig enda till min kökshylla gör mig hoppfull. Det kanske inte finns någon där ute som vill läsa mina tankar. Men jag känner att jag har lite saker som borde berättas och därför är det dags att jag börjar skriva min blogg. Jag gör det för min skull helt enkelt :-)¨

Välkommen!