Det är en ferrari!

Den här helgen går till historien som helgen det hela började.
Kl 11:30 på lördag morgon (!) något mosiga efter våra respektive företagsfester slår vi upp våra blå resp. grönbruna och vet att det är dags. Eftersom att vi knappt har rört en pinal fram tills nu så vet vi att vi inte har något val. Helgen kommer att gå åt till att packa, sortera, städa, packa, tröttna, sortera, stöna, bära, bära, bära, bära, stöna lite till och packa det sista. Och det är precis vad vi har gjort...

Så jag kommer inte att skriva något mer om lördagen och söndagen (för det har jag redan gjort ovan) och hoppar direkt till måndag morgon. 08:02 ringer ett par sköna snubbar på vår ytterdörr. En australienare som hittade kärleken i sverige och flyttade hit för två år sedan och en engelsman (Cambridge) som och verkar ha lockast hit av ett blont hårsvall. På 2 sekunder fylls vår lägenhet av flyttkartonger och på ytterligare 2 sekunder verkar alla våra tillhörigheter ha försvunnit ...kvar finns bara vit papp.

Helt sjukt vad snabba de var ...och lite väl snabba för att de lyckades även packa ner ett täcke och två kuddar för mycket. De blev lite buttra när vi sade att någonstans bland de 100 kartongerna finns ett täcke och 2 kuddar som inte är våra och som måste packas upp. Vi mutade dem med ett flak öl och en vodkaflaska och vips så tog de fram sitt magiska papper där vi kunde hitta vårt liv numrerat i kartonger. De hittade täcket och kuddarna men konstaterade att det behövde något annat som de kunde fylla ut med. Vad skulle det vara...allt vi äger och har var redan nedpackat? Men då kom Fabbe stolt på att våra morgonrockar inte hade packats ned än och kom springade med dem i högsta hugg...innan vi stängde locket på lådan var han tvungen att tilllägga att det var en vanlig morgonrock utan en ferrari...

Nu sitter jag i ett tomt kök och känner mig lite omtumlad men glad. Jag har verkligen ingen aning om vad som kommer att hända 2011. Detta kanske många skulle känna en liten oro över men jag känner bara ett stort lugn. Fråga mig inte hur...det kanske är en försvarsmekanism :-)