The Dobermann Club

Varje söndag mellan 09:30-10:30 är det alvar. Max och jag samt ett stort lager av grillad kyckling styr kosan mot Emerentia och The Dobermann Club. Jepp det är dags för lydnadskurs och eftersom att Max tror att han är minst lika stor som en Dobermann ( i alla fall lika kaxig) så tänkte jag att det var bäst att ta honom till en klubb där det finns hundar som kan sätta honom på plats.

Max är helt klart den hunden som lyder minst på hundträningen....men det är ju p.g.a att han är så otroligt intelligent och har fattat att det finns roligare saker än att sitta och ligga på kommando. Så om jag ska vara riktigt ärlig så gör det inte så himla mycket...

Han tog dock priset förra söndagen då jag släppte honom lös och medan de andra hundarna fokuserade på leverbiten mellan deras mattars fingrar så drog Max iväg som ett litet spjut ...han hade fått span på några fåglar lite längre bort. Jag ursäktade mig lite till instruktören och sa - Jag återkommer ska bara leta rätt på min hund".

15 min senare och en aning andfådd så var det dags igen. Alla andra hundar var lösa medan instruktören beordrade mig att bara släppa kopplet men inte släppa lös Max helt. Nästa övning var " Leta reda på matte" Lätt som en plätt ...jag springer och gömmer mig och ropar på Max och sedan ska han hitta mig. En aning puckat eftersom att man ska gömma sig bakom en stolpe som står mitt ute på gräsplanen...jag ryms inte riktigt bakom en stolpe om man säger så. Max undrade nog vad sjutton jag höll på med men spelade lugnt med.

Tränaren släppte kopplet och Max drog iväg i riktning mot stolpen...men när han väl var framme så fanns det inte på kartan att han skulle stanna utan han drog rakt förbi mig och ut på en annan gräsplan...jag fick ursäkta mig ännu en gång och springa efter min hund.

Jag måste dock säga att han är helt klart skönast av alla hundar på träningen..han har karaktär kan man lugnt säga...

Bästa tjejerna..

...är Sibo och Lebo!!

Lebo och Sibo har själva varit stöttade av Ikageng under sin uppväxt och nu jobbar båda där på heltid. De är ansvariga för utbildningen och ser till att barnen/ungdomarna har uniformer, transportpengar och att skolavgifterna betalas i tid. Riktiga eldsjälar!

Regniga bilder

I dag är det fantastiskt väder...så där perfekt varmt och en skön frisk vind som kommer precis när man känner sig lite överhettad. Idag har jag dock långbyxor för första gången på evigheter. Känns en aning konstigt men det är bara att acceptera.

I lördags dock var det inte lika fint väder (som ni redan har läst om) och jag tänkte förgylla min blogg med lite regniga bilder från Girls Mentorship Program...håll till godo.

Sthembile (i egenhändigt designad regnhatt) och Lebo. Dessa två sköna tjejer tillhör "lärarkåren" 

Barack i ösregn. 

Tjejerna dansar 

...och jobbar med sina pärlor

Arts on Main...

...är en oas i betongdjungel. Den som åker till Joburg och missar Arts on Main måste helt enkelt åka tillbaka =)
Först kryssar man genom Down Town och känner sig en aning fel ute. Särskilt när sopåkarna strejkar och man ser små bränder med pyrande sopor...Sedan svänger man in på Main Street och vips så är allt trendigt och snyggt. Själva Arts on Main är en fabrikslokal som några eldsjälar har byggt om här finns nu en matmarknad på undervåningen, ett galleri och en bokaffär. På övervåningen hittar man secondhandaffärer där man kan fynda coola kläder och glaijor (inhandlade ett par 80-tals Carrera som jag bara föll för)...

Åker man till Arts on Main på en söndag så kan jag garantera att man får en härlig dag!

 

Down Town Joburg

Nu har jag äntligen varit där. 70 Juta street! Det var inte stort utan mer ett gatuhörn i Down Town med färgglatt målade fasader. Men det är så härligt att hitta dessa pärlor och jag promotade dem med att köpa lite presenter (jag berättar såklart inte vad) Inhandlade också ett par fina örhängen och lovade mig själv att vara tillbaka inom en månad minst!

Ett superfint galleri med fiiiina möbler och fin konst för inte alls dyra pengar :-)

Vad dött det ser ut...det var faktiskt en massa människor där :-) 

Automatiskt eller manuellt?

En kvinna sa till mig
- Att leva i Europa är definitivt enklare. Det är som att köra en stor automatväxlad jeep, det är bara att tuta och köra. Att leva i Sydafrika är som att köra en tuff sportbil. Du känner varje kurva och det är hårt att växla. Du känner dig mer levande men är också mer utsatt...du tvingas att vara mer närvarande.

Ja, jag vet att jag kör en automatväxlad jeep här nere :-) men jag tyckte att hennes jämförelse var ganska bra. Varje dag ställs vi inför ett antal situationer som kräver ett val, i varje korsning, på väg ner till hundparken, utanför garageuppfarten. Överallt finns det människor som behöver hjälp och som ber om hjälp men det finns också människor som har en dold agenda. Jag måste hela tiden göra en kort analys och sedan välja "ja" eller "nej". Du har inte lång tid på dig...ibland inte mer än ett ögonblick...farlig situation eller ofarlig?
Värdera och agera snabbt och bestämt.

Efter ett tag blir man ganska van och vissa saker börjar komma automatiskt. Jag bromsar aldrig helt vid ett rödljus om jag slipper. Jag sätter alltid på helljuset när jag närmar mig garageuppfarten för att se att det inte finns någon skum individ i närheten. Jag låser alltid mina bildörrar och jag har alltid väskan under sätet mellan mina ben. Jag har alltid koll i alla speglar när jag närmar mig en korsning och håller uppsikt över vilka personer som finns i omgivningen. Jag sätter alltid på larmet utomhus om jag tycker att jag hör något och jag låser och stänger alla fönster innan jag går hemifrån. Men detta är enkelt...

Det svåra är när det kommer en situation där du inte riktigt vet hur du ska agera. Tex ...det är mörkt och regnar och en liten pojke kommer upp till bilen och gråter för att han har missat sin buss. Farligt eller Ofarligt?

Det ringer på en man som säger att han kan hämta upp dina sopor för 50R (vilket du gärna vill eftersom att sopgubbarna strejkar) men det betyder att du måste öppna dörren. Farlig eller Ofarligt?

Ni ska lämna ert hus och har fått rådet att säga till säkerhetsfirman att ni är borta. Farligt eller Ofarligt?

Jag kan fortsätta ett tag till men jag tror att ni fattar. De flesta gångerna blir det ett "nej" eftersom att jag alltid hör en röst som säger att ta det säkra före det osäkra....men ibland går jag på instinkt och öppnar för sopkillen för att få hjälp med mitt lass av sopor. (Hållandes en rasande Max i famnen för säkerhets skull)

Alla dessa val och framför allt frågorna som du ställer dig efteråt ...var jag för hård, kunde jag har hjälpt till på något annat sätt?  Gör att du sällan helt slappnar av. Du ÄR konstant närvarande och du kan inte bara tuta och köra. Jag uppskattar det för att jag till viss del tvingar mig själv att uppleva nuet på ett helt annat sätt, samtidigt som att jag ibland kan bli väldigt trött och längta efter olåsta dörrar och mer självklara situationer...

En sak är säker…nästa bil blir absolut en manuell…sjukt mycket roligare att köra!

Regn, rusk och glatt humör

Känns väldigt konstigt att läsa på FB om hur soligt det är i Stockholm medan det bara öser ner utanför.
Morgonen började med att ratta Goldie till Ikageng och jag låg i 70 på motorvägen ...det fullkomligt öste ner.
När jag kom fram så tänkte jag ...jaha ...tjejerna har inte kommit den här gången heller. Vilket jag iofs skulle kunna förstå i och med att det regnade och många av dem går.

Från en av de vita barackerna sticker  Lebo ut sitt huvud. - Gabi we are in here
Jag kryssar mellan vattenpölarna och dyker in genom dörröppningen. Där satt 25 förväntansfulla tjejer och väntade. Jag blev så otroligt glad =)

Trots regn och kyla så var alla tjejer på fantastiskt bra humör och alla var aktiva och ville vara med. Vi diskuterade tonårsgraviditet, grupptryck, HIV/AIDS etc. När vi pratade om graviditet så var det många som frågade mig om hur jag mådde och vissa frågor var ibland ganska svåra att svara på...

-Gabi, are you not afraid that the baby will get sick and die?
-Gabi, are you feeling any pain, does it hurt when the baby is kicking you?
-Does abortion mean that you kill the baby?
-How do you know that you are pregnant?
-How come this is your first born ? (de tycker att jag är lite för gammal :-))

En av tjejerna tittade på mig med alvarliga ögon och sade

- I have read in a magazine that teenage pregnancy is not a joke...

Vi pratade om ofrivilliga graviditeter och diskussionen gled in på våldtäkt och vad man ska göra om man blir utsatt. Här kände jag dock att jag behövde lite coaching så jag ska prata med en av social workers för att se till att jag ger "rätt" svar till tjejerna. Vi vände på frågan och frågade tjejerna vad de trodde man skulle göra om man blivit våldtagen. Alla svarade: - Go to the clinic and test yourself for HIV and if you are pregnant.  Ingen svarade att man skulle göra en anmälan...

Därefter var det dags för aktiviteter och dansgruppen övade tålmodigt sina danssteg och "Art"-gruppen som nu har blivit mode/designgruppen eftersom att vi har bytt inriktning , jobbade med att göra halsband och armband till sin modeshow. Vi avslutade dagen med en god köttgryta som Mpolokeng hade förberett åt oss.

Riktigt bra start på en lördag :-) Jag börjar få koll på de flesta namnen men det finns fortfarande några jag inte kan uttala. Hem och träna =)

Pyret verkar bli en "långis"

Upp med tuppen (dvs 07:00) för att ta en skön promenix med Maxen + husse sedan avverkade vi en snabb frulle på Nice (rekord 15 min) för det var nämligen dags att åka till Genecis AKA Mamma Mia. Det var dags att se pyret på bild igen efter många långa veckor.

Som alltid blir jag en aning nervis och tänker hoppas att han/hon har alla armar och ben och att barnet är väslapt trots att jag ätit lite (mycket lite) turkisk peppar. Jag ska nog sluta med det helt...

Dr Dinath (indiska) min gynekolog sprudlade som vanligt och jag lyckades även träffa på Sue (min barnmorska) i korridorn och fick en varm stor kram. Hon är precis så där som man tänker sig att en barnmorska ska vara. god, glad, stor, varm, omtänksam och bara helt fantastisk :-)

Väl inne hos Dr Dinath var det dags. Fabbe och jag var nog lika spända. Det var ingen liten krabat längre!!!
Shit vad coolt det var att se armar, ben (ja alla fanns där), ansikt, fötter (har inte fått mina ankfötter), fingrar, hjärta, njurar etc. Han/Hon låg med ryggen mot oss så det var men man kunde se att den sög på tummen och verkade klia sig på örat. Sprattlade som bara den som vanligt!!

Dr'n sade att det verkade bli ett långt barn. Varav Fabbe började skratta och konstaterade att det brås på sin mor. Allt såg bra ut och min "kurva" verkade stämma. Känns otroligt skönt och jag måste säga att jag är en aning stolt :-)

Längtar efter att få se pyret IRL...

Argbigga!

OK! jag måste nog ta till gravidkortet för att förklara mitt hemska och fullständigt orationella utbrott i går kväll. Jag brukar inte tycka om att skylla på att jag är "konstig"  för att jag går och bär på ett litet pyre som får hormonerna att hoppa....men nu tror jag nog att det är dags.

Dagen hade i sin helhet varit riktigt bra. Spelat tennis mellan 08:00-09:30. Varit hos doktorn kl 11:30 sedan en sväng till Ikageng från 13:00 - 16:00 och hunnit med att handla lite god mat. På det hela var dagen riktigt lyckad. Lyckan vände dock när jag satte på datorn och tyckte att det var konstigt att den inte laddade när strömkabeln faktiskt var i....

Jag tittade ner och såg en söndertuggad strömkabel. Hela världen rasade när jag såg framför mig veckor av noll kontakt med omvärlden pga död dator = inget internet. För vem går runt med en extra HP laddare i fickan. Max fick sig en ORDENTLIG utskällning och jag har fof lite dåligt samvete och har försökt att gottgöra det med grillad kyckling hela dagen. Han verkar inte ha fått några större men.

När jag insåg att jag inte kunde få ut min fulla ilska på vår oförstående hund så var min make nästa offer. Så fort han klev innanför dörren så fick han (tyvärr) veta att han levde. Att han försökte säga att jag kanske var trött och hungrig gjorde inte saken bättre. Jag hade förvandlats till ett monster och det fanns inget stopp. Allt han sade vände jag emot honom och jag tyckte, till min stora förfäran så här efteråt, att jag hade helt rätt i allt jag sade.

Dock har jag den bästa maken som finns och tack vare honom (absolut inte min förtjänst) så lyckades vi tillslut skratta åt situationen och somna sams . I kväll är det Fabbes kväll och därför ska jag sätta på mig finkläder laga hans favvo mat och intresserat titta på fotboll (Inter)!

Ikageng - Girls Mentorship Program

I lördags var det stoooooor Kick off!
30 tjejer i åldrarna 12 till 16 skulle samlas på lördag morgon för att påbörja det 10 veckor långa mentorprogrammet. Vi hade bunkrat upp med mat och dryck och dansläraren stod otåligt och väntade på att få kicka igång.

Kl 09:00 ringde jag till Ikageng för att dubbelkolla att alla var på väg och fick ett lite förvånande svar. Nja vi har inte åkt än det har bara kommit 4 tjejer så vi väntar in resten. Ja ha...det fanns inte så mycket att göra än att vänta och se.

Kl 10:30 kom det dock ett gäng tysta och storögda tjejer (18st) alla inklämda i EN taxibuss. Vi bestämde snabbt att dagens övningar skulle handla främst om att ta reda på vad tjejerna hade för förväntningar och sedan skulle vi alla ta och släppa loss (dansa) innan det var dags för hemfärd.

Vi delade in dem i grupper om 5 och gav dem ett papper och en penna och bad dem skriva ner sina förväntningar. Det var allt mellan himmel och jord....De vill prata om grupptryck, graviditet, sexuellt utnyttjande, inre skönhet, yttre skönhet ...lära sig hur man går i högklackade skor och hur man väljer BH. Lära sig att baka och att sminka sig. Sjunga, drama, poesi ...jag ALLT. Utifrån dessa lappar kommer vi försöka se till att diskutera olika viktiga ämnen med tjejerna och eventuellt också lära dem att gå i högklackat :-)

Trots lite förseningar så var det väldigt lyckat och jag ser redan fram emot nästa lördag!!!

Bamboo i Melville

I torsdags var jag uppe med tuppen kl 07:30 för att ta Maxen på en långpromenix. Vid 09:00 åkte jag iväg till Linden som har en inomhuspool och efter 30 vändor (nu ljög jag) 20 vändor i bassängen var jag nöjd och rattade tillbaka till Parkhurst. Vid 11:00 var det dags att ta en vända till Soweto ...jag har mätt och det är exakt 23 km dit om det är någon som undrar. Efter mötet hade jag planerat att åka tillbaka hem och jobba men då fick jag en BRILLIANT IDE...jag åker till Melville och kollar in Bamboo/The Service Station. Ytterligare ett ställe jag läst om men aldrig haft tid att utforska.... jag blir bara så lycklig när jag hittar dessa små pärlor!!! Vilket helt underbart ställe och inte alls långt hemmifrån.

Vad jag föll för:
* Öppet, ljust, härligt, charmigt
* En vegetarisk buffé som var galet god
* Restaurangen låg vägg ivägg med en söt bokhandel och en trendig klädaffär med märken som Love Jozi och Black Coffee. (Love Jozi hittar man även på the Market on Main (Down Town) dit vi SKA åka nästa söndag.
*Fiiina kläder och vacker design. Jag kanske inte skulle sätta på mig allt men ack vad lycklig jag blir när jag ser lite rena linjer och vackra tyger.
* Som prick över i:et ligger det även en vacker inredningsaffär där man bara kan strosa runt och lukta på tvålar. Köpte två tvålar till badrummet och har beställt två vackra vita badrumsmattor. Köpte även en litet halsband som jag blev kär i.

Jag vet inte vad det är man jag blir så glad och lycklig när jag hittar ställen där jag känner att det finns en genuin tanke bakom allt och att människorna som arbetar där är stolta och glada över att få vara just där. Jag känner inget egentligt shoppingbehov utan det räcker med att bara få gå runt och känna och klämma....att få upptäcka. Jag blir på så himla gott humör helt enkelt!

D-1

Ok ytterligare en vecka har gått och vart tog den vägen?
Imorgon är det dags för kick off  för "The Girl Mentorship Program" som jag har startat tillsammans med ett gäng tjejer från McK och Ikageng. Jag måste erkänna att jag börjar bli lite nervis. Kl 09:00 kommer 30 tjejer i åldrarna 12-16 att infinna sig och tanken är att de ska dansa och göra smycken fram till lunch. Om 10 veckor kommer vi att ha en "Girls Day" på Ikageng där tjejerna ska uppträda och ställa ut sina alster. Under dessa 10 veckor kommer vi även diskutera viktiga ämnen tillsammans som tjejerna själva får välja. Jag gissar/hoppas att vi kommer att diskutera allt mellan himmel och jord. Det ska bli mycket intressant att se vad de föreslår....

Vintern är på G

Ja ha...två dagar på raken utan kortbrallor. Det verkar som att vintern är påväg. I måndags var det iofs 24 grader men det svänger så himla snabbt. Morgonen började med regn och jag och Max bestämde snabbt att vi skulle ligga kvar i sängen och läsa min nya bok: Spaces & Places Johannseburg - Guide to Joburgs hidden gems. Nu har jag läst om 70 Juta street 150 gånger och det är helt klart dags att åka dit och utforska.

http://70jutastreet.wordpress.com/

Medans vi låg där kunde jag se hur magen bumpade runt medans pyret antagligen tog sin dagliga morgongymnastik. Portelefonen ringde men jag ignorerade den och låtsades att jag stod i duschen och inte hörde. Jag gissar på att det var killarna som tömmer sopor som undrar om jag vill betala hutlösa 50R för att de ska tömma våra sopor. Vad som händer just nu är nämligen att sopgubbarna strejkar och ingen har tömt våra sopor på 2 veckor. Det börjar likna Napoli. Nu har några entreprenörer...eller gangsters börjat gå runt och ringa på och erbjuda tömning. Jag ska hålla ut lite till...

Idag blir det Ikageng fokus och se till att allt är klappat och klart inför lördagens stora kick off. Det känns en aning osäkert då vi fof inte hade någonstans att vara igår...men jag håller tummarna :-)

Sedan blir det att jobba med den nya organisationen som förhoppningsvis kommer på plats innan årsskiftet...jepp här nere får man ha tålamod :-)

Jag har också börjat fundera på hur vi ska göra med barnrummet jag tror att det blir djungeltema med mycket lejon, tigrar, zebror, taxar  etc. Ovanför sängen kommer vi att placera ett stort inramat foto på mamma och pappa när vi klappar en gigantisk vild men tam lejonhona i Zim...vad tror ni?

Här är sängen som jag har fallit för...

Begravning - ett sätt att umgås

Jag hade ett möte med Ma Carol idag och vi diskuterade livet medans jag rattade Goldie till Brainston (Norrut). Ma Carol har nämligen ingen bil så för att hon ska slippa ta taxi så brukar jag köra henne isamband med våra möten. Vi pratade om vad som hade hänt i helgen och hon suckade lite över alla begravningar. Det var ingen suck pga det just var begravningar utan mer en suck som kom av att det varit en stressig helg. Typ som familjer kan sucka över att det är mycket barnkalas...

Medan vi satt i bilen fick hon ytterligare ett telefonsamtal och när hon lade på så sa hon ...jaha då har min kusin dött. Han hade Aids lade hon snabbt till.

För 3 månader sedan så satt jag på Upplandsgatan i Stockholm och kunde inte säga en enda person som jag kände med HIV/AIDS, jag kunde nog inte ens nämna någon som kände någon... Idag så jobbar jag och träffar daglien personer som bär på viruset. Det är ingenting jag tänker på förutom när det resulterar i att personer faktiskt blir sjuka och dör. Här är det inte onaturlig att man går på begravning på helgerna och rent krass kan man säga att det har blivit ett sätt att umgås. Vi träffas på begravningen...

Samtidigt som jag kan känna att det fortfarande är väldigt långt ifrån min verklighet så kan jag invaggas i deras sätt att se på döden, den är mer närvarande och inte något konstigt ...precis som livet.

Ma Carols telefon pep till igen och hon skrattade till...sedan visade hon mig smset

Do you know where I can find a cheap coffin? / Linda

Familjebilder

Här kommer lite blandade bilder på familjen Pedrazzi m.fl

Vi börjar förstås med prins Pedrazzi

Prins Max intagandes min frukost...hm

Prins Max sovandes middag

Ett kort på mig och pyret....(nej Max sover inte säng om någon undrar)

Det är inte bara en stor lunch...jag lovar

Söndagar spenderas antingen på Nice eller 44 Stanley. Jag måste nog erkänna att jag diggar 44 Stanley lite mer eftersom att de har en massa sjukt härliga affärer. Yoza (som ni ser på bilden) lyckades jag pracka på ett par Louboutin för 800 R (second hand)...(för små för mig). 

Yoza och Ella ...mycket goda vänner till fam Pedrazzi

Söndagen avslutades med 9 hål golf ...

Och på kvällen var hela familjen ganska utslagen...