Mitt senaste inlägg Rasistiska Sanningar verkar ha gått upp i rök. Jag hoppas att Blogger kan leta reda på det annars för jag helt enkelt acceptera och gå vidare (vilket är jäkligt svårt i och med att jag just nu har en inexisterande stubin) Hade jag träffat Bloggers grundare på stan så hade jag läxat upp honom..typ...förstår du hur frustrerande det är att arbeta på ett inlägg i 2h och för en gångs skull vara riktigt nöjd ...för att sedan få det RADERAT!!! VA??? Har du någon som helst förmåga att sätta dig in i hur jag känner mig...nej trodde inte det heller! För du är en hjärtlös parasit som inte har någon som helst förmåga att .....jag ni förstår.
Nu lämnar vi dock det inlägget bakom oss och jag hoppas att det kommer att vakna till liv en vacker dag. Tillsvidare så ska jag spara en kopia av alla inlägg i en mapp. HA!
Idag har Max varit på hundkurs...för att lära sig hur man sitter, går och står. Fabbe har fått ta över dressyren för att Max har en aning korta ben och jag har en aningens för stor mage för att nå ner och belöna honom som sig bör. Det jag dock har upptäckt är att kursen är precis lika bra för Fabbe och mig som för Max. Vi får nämligen lära sig hur vi ska hantera andra människor som kommenterar vår kära ögonsten.
Lille Max tycker nämligen att fåglar och andra hundar är grymt mycket roligare en en godisbit. Efter 20 min övning är det nästan omöjligt att få tillbaka Max uppmärksamhet. Tricket är att byta ut godiset vilket fungerar ett tag sedan måste något nytt spännande hända. Så förutom att Fabbe kämpar så att svetten rinner med att behålla Max uppmärksamhet så måste han också stå ut med de andra hundägarnas små kommentarer och antydningar. Idag lyckades Max med konstverket att attackera en annan mycket större hund...och kommentarerna haglade ...Agressive Dog!, Oh my god! What is wrong with that dog etc. Fabbe struntade i de flesta kommentarer förutom en som var..."Han borde gå på någon i sin egen storlek"... och då såg jag att Fabbe var riktigt nära att skälla ut den pluffsiga tjejen vars råttliknande hund kallas Izzi. Hund tränaren var dock cool lugn och förstod att det var för att Max och den andra hunden var kopplade ...ganska enkelt men ack så svårt för människor att förstå.
Efteråt i bilen öste vi (som fof stolta föräldrar till Max) skit över de andra hundägarna som hade slängt kommentarer mot vår prins. Hundarna till dessa ägare fick också sig en känga. Hundägarna var "ointelligenta puckon" och hundarna var "mesiga utan karaktär" eftersom att det sitter, står och går på matte/husses order. Vi vill ju faktiskt att Max inte ska följa vår minsta vink. Vi vill att han ska ha en egen vilja...eller. Vi var övertygade om det då men nu är jag inte riktigt lika säker. Det vore jäkligt coolt om vi kunde gå utan koppel och om han lystrade bättre på sitt namn....men samtidigt älskar vi hans små bustrick och att han alltid lyckas lura oss till det han vill ha eller göra.
Jag börjar inse att han är ett ganska bra test inför ett kommande barn och jag kan bara ana hur tuff det kommer att bli när kommentarerna inte längre handlar om Max utan om vårt framtida barn. Därför är det nog bra att vi går den här hundkursen och att vi båda får lära oss hantera kommentarer som vi inte kan ducka för. Många kommer säkert att vara vänligt menade...men oj vad lätt det ändå är att missförstå och ta det riktigt personligt.
Så för Max är det hundträning och för oss är det träning på att räkna till 10 och ignorera kommentarer som antagligen inte var illa menade men som trycker precis på de punkter som gör ont.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar