 |
| Hadida |
Väl tillbaka intog vi våra matplatser vi polen och njöt av den klarblå himlen. Alla ni som funderar på att komma ner och hälsa på i jan/feb...fundera i stället på mars. Det har slutat regna och åska och nästan alla dagar börjar med klarblå himmel och en skön fläkt (vilket behövs när det är 30 grader varmt).
Sedan var det dags att se till att få igång veckan vad gäller Ikageng (barnhemmet) och det blev lite ToDo's som skickades ut till teamet. Vårt mål är att dra igång en tjejaktivitet på lördagar och vi har lyckats hitta lärare till både dans, smyckedesign och måleri. Jag och Mich tänkte ansvara för foto och om 9-10 veckor ska vi se till att ha en "Girl's Day" där tjejerna uppträder och har utställning.
Nästa punkt på dagsschemat var möte på McK för att se hur vi ska ta nästa steg vad gäller vår kartläggning av donatorer och att få ner de stora kostnads drivarna. Max fick helt enkelt följa med på mötet och jag bad till hundgudarna att han inte skulle kissa på heltäckningsmattan. Väl inne i receptionen så tror jag att han trodde att alla var husse (eftersom att de hade kostym) så han försökte hälsa på alla som gick förbi. Mötet gick bra och Max uppträdde oklanderligt. Tål kanske att tillägga att jag lät honom rota igenom min handväska och hittade min fullproppade hudgodispåse som han slukade under större delen av mötet. När påsen var slut så var det dags att sitta knä och jag fick helt sonika avsluta mötet med en sovande hund i knät som rapade blitong (mycket exklusivt hundgodis...)
http://en.wikipedia.org/wiki/Biltong
Sedan var det dags att åka hemåt och ta en nap, både jag och Max slumrade 30min i var sin solstol under parasollet. Han har helt klart förstått hur jäkla skönt det är att sova middag. Sedan var det dags för det jag har bävat för under hela dagen. Lämna Max ensam under 1h. Jag skulle iväg på ytterligare ett möte som jag helt enkelt inte kunde ta med Max på. När jag stängt in honom och gett honom alla hans leksaker och satt på radion på soft musik (snacka om separationsångest allan) så var det bara larmet som saknades. Jag gjorde bypass på det rummet där Max var (rörelsedetektorn i det rummet exkluderas) och springer ut innan larmet drar igång. Under den här tiden har Max ylat och gråtit och antagligen stressat mig till den grad att jag exkluderar fel sensor. När jag sedan sitter i mötet så får jag ett sms av Fabbe att larmet har gått. Jag gissar direkt att det antagligen ar jag själv som är boven i dramat och sitter kallt kvar. Tål att tillägga att jag har gjort detta några gånger tidigare typ gått in i larmet etc.
Väl hemma så ser jag att larmet har gått i Max rum (som tur är tjuter det bara några minuter och sedan går det över till ett tyst larm) jag ser mycket riktigt att ADT har varit förbi och jag svär lite åt min klumpighet. Sedan släpper jag ut Max som fullkomligen attackerar mig med pussar och hoppar upp och ner som en jojo. Sikken tur att hundar inte är långsinta.
Sedan var det dags för nästa hundparkspromenix och innan solnedgången så är det lätt 50 hundar (lösa) som socialiserar (som det tydligen heter). Max skuttar glatt iväg och jag efter...typ. Efter 40 min och x antal hundbuff senare så styr vi kosan hemåt. Efter intag av kvällsmat så är det dags att njuta av solnedgången från samma solstolar och Max välkomnar natten med riktigt djupa snarkningar liggandes på rygg med alla ben i vädret. Jobbigt hundliv...
I morgon ska han få följa med och spela tennis och sedan är det dags att han upptäcker Joburg CBD (down town) för vi ska dit och hämta upp skoluniformer till kidsen…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar