Typisk hundägare...dags för skryt!

Jag hämtade upp lille Max i torsdags eftermiddag på SPCA (hundhemmet) och det var en liten blyg rackare som jag fick med mig ut. Jag stoppad in honom i buren (som jag köpt) eftersom att det inte fanns en chans att jag kunde ha honom lös i bilen. Då blev han allt annat än nöjd. Ylade, skällde, grävde, ylade lite till...bet i buren etc. Jag gjorde såklart mitt första misstag som hundägare ...jag släppte ut honom. Jag promenerade en liten snutt med honom men det verkade bara göra honom mer exalterad. Efter femte försöket fick jag in honom i buren igen. Stängde igen och började min låååååååååånga färd hemåt. Tro inte att han var gladare den här gången ...tvärt om, han hade ju lärt sig att det funkade fint att protestera. Efter ett samtal till min kära mor och goda råd så fick jag bita i det sura äpplet och helt enkelt strunta i att han protesterade.

Jag satt dock och berömde honom högt och ljudligt under hela resan och var nog en smärre trafikfara då jag fokade mer på hunden än på vägen. Tillslut gav Max upp och somnade helt utmattad i sin korg. 1-0 Matte!

Jag måste dock säga att förutom denna lilla incident har Max varit helt makalös. Han har t.o.m lärt sig att gilla sin lilla bur och sov faktiskt i den hela första natten. Jag fattar inte riktigt hur det gick till men jag lyckades locka in honom i buren och tillslut insåg han att hans försök att sova i sängen var förgäves. Han somnade lydigt i buren och jag behövde inte ens stänga locket. 2-0 Matte!

Hans första morgonpromenix blev med Fabbe (som han lovat). Det finns en "hundpark" lite längre ned på gatan dit hela Parkhurs går och rastar sina hundar. Jag lovar att det är minst 50 hundar åt gången och alla är lösa. Max (modig som han är) sprang rakt ut på ängen och fram till första hundgrupp och började nosa och buffa. Han ser så fantastiskt cool ut. Oftast minst men med en riktigt kunglig hållning, öronen som flaxar  när han springer och svansen rakt upp. Jag får moderskänslor varje gång :-). Den enda haken med hundparken är att det är ganska svårt att få tag på honom igen. Han är så glad och vi har inte lärt honom att svara på sitt namn än vilket gör att vi ser ut som fån när vi försöker få in honom (2-1 Max). Oftast får vi ta hjälp av andra hundägare och det räcker med att vi säger att vi precis fått honom från SPCA så är alla väldigt hjälpsamma. Undra hur länge vi kan spela det kortet...

På måndag är det dags för vår första hundkurs och det ser jag mycket fram emot. Vi även köpt 2 böcker varav en är en 5 veckors kurs i hur du har pli på din hund. Kvinnan som skrev boken har tydligen dresserat USA första hund, Bo.

Vi får se om Max blir lika lydig som Bo men oavsett så är jag helt förbluffad över hur duktig han är och hur snabbt han lär sig. Det var det jag sa...dags för skryt!

Jag kommer nog att börja se ut som en tax snart…sådan hund sådan…