Fredag morgon bar det av...jag hade bunkrat upp med insektssprej, insektsarmband långa byxor och långärmade tröjor. Lite nojig var jag nog eftersom att det är en malariazon och jag inte får äta några malariatabletter i och med att jag är gravid. Efter noga övervägande och ett snack med Yoza (som är läkare) så bestämde vi oss dock för att resa. Yoza sa utryckligen GO GO GO!!
Max lämnade jag av på en hundgård 40min nordväst om Joburg. En galen kvinna som har minst 20 hundar, 20 katter och x antal hästar. Max skulle få dela rum med två taxflickor och hon lovade att uppdatera mig på hans status under helgens gång. Hon var mycket noggrann med att understryka att hon lagade mat åt alla djur tre gånger om dagen ...ingen hundmat var det tal om. Ska bli intressant och se om Max kan tänka sig att gå tillbaka till sin normala kost ...tänkte jag i mitt stilla sinne ...men ska vi på semester så ska väll han också få lite lyx!
Det var lite molnigt när vi lämnade Joburg men när planet landade på Victoria Falls lilla flygplats var det som att gå in i en vägg av fukt och värme...
Vi möttes även av en härlig sång/dansuppvisning
Sen var det dags för en skumpig buss in till hotellet ..det var inte många bilar utan de flesta gick till fots och vägen kantades av både människor, kor, babianer mm. Chauffören (Beki) informerade oss om att det fanns många vilda djur och hade man tur/otur kunde man se både katter, elefanter …
Vic Falls centrum var en sparsmakad liten "by" som även den, trots sin kontinuerliga turism, har sett bättre dagar. Valutan som gäller är USD och eventuellt Rand ...sedlarna för den egna valutan verkar mest ha blivit souvenirer som köps av turister.
Inte långt från Victoria Falls Center så åkte vi igenom huvudentrén till hotellet och en vit byggnad tornade upp sig på vänster sida. Det det som att gå in i en svunnen tid. Först gick vi igenom en pampig reception med mörka träslag och tunga möbler. Överallt hängde det jakt troféer och stora gröna växter prydde rummen. Från receptionen kan man se rakt in till en innergård och tittade man noggrant så kunde man se rakt igenom nästa pampiga byggnad, ut på terrassen för att slutligen vila ögonen på en vacker bro som omgavs av ångorna från fallen.
För att ytterligare bättra på känslan av att befinna sig under kolonialtiden så sprang det runt en massa människor i olika typer av uniformer. Jag försökte förstå vilka olika roller som fanns men det var stört omöjligt. Våra väskor fångades vips upp av en av de vackra uniformerna och vi informerades om att de nu fanns på vårt rum.
Vi hittade denna sköna måning över "The Jungle Junction" som transporten av post kallades från Storbritannien till sina kolonier
Första dagen bestämde vi oss för att ta en sunset cruise på Zabezifloden för att njuta av solnedgången och flodhästar. Tyvärr fotade jag alla flodhästar med min andra kamera så bilder kommer. Kvällen avslutades med en härlig middag på terrassen med utsikt över fallen och dånet av 5 000 000 liter vatten som skickas ut över kanten ...i sekunden.
Morgonen började med en härlig frukost i solen... och sedan bar det av till fallen.
På vägen ner till fallen blev vi mer eller mindre överfallna av försäljare som försökte sälja på oss allt möjligt. Valutan var USD eller byteshandel och de frågade oss om allt från mina strumpor till gamla kläder som jag kanske hade på hotellet och inte behövde. Det kändes aldrig obehagligt utan mer sorgligt. Det var framför allt män i 20-40 års åldern och de var aldrig påflugna utan de mer artigt frågade om allt som jag hade på kroppen. När jag skrattade och frågade om jag skulle gå naken resten av dagen, skrattade de med men insisterade på att jag kunde återkomma lite senare på eftermiddag med kläderna och det passade bättre.
Fallen var helt fantastiska ...tyvärr har vi inte några kort på nära håll för det regnade (från fallen) så pass mycket att vi var tvungna att gömma all elektronik i plastpåsar.
Eftermiddagen spenderades vid poolen och middagen intogs på terrassen ivrigt diskuterandes olika namnförslag till pyret. Vi har inte kommit överrens än...och tydligen ville även pyret vara med och bestämma och gav oss sina första bestämda sparkar. Riktigt Coolt!!!
Söndagen gick vi upp vid 05:30 och skumpade iväg med en minibuss till en lejonfarm för att promenixa lite med våra fyrbenta "vänner". Organisationen är ganska unik och det handlar om att föda upp lejon och sedan placera ut dem där de behövs. Det är nog inte så många som vet men beståndet av lejon i Afrika har gått från 200 000 till ~20 000 på 30 år och om man inte gör något drastiskt så kommer de att hamna i samma situation som noshörningen. Programmet som lejonen går igenom består av 4 steg:
1. 0-18 månader kommer lejonet att tas om hand om av organisationen och vänja sig vid människor. För att få in pengar till programmet kan turister komma och hälsa på lejonen och gå med dem i deras egen miljö.
2. Lejonen lär sig att jaga och har inte längre kontakt med människor förutom sina uppfödare
3. Lejonen placeras i en park och observeras noga hur de hanterar att jaga på egen hand. Nu har de ingen som helst kontakt med människor längre.
4. Lejonen placeras i de områden där de behövs.
(om jag kommer ihåg rätt)
Det var i alla fall riktigt häftigt att få gå tillsammans med tre st lejon på nio månader i deras egen miljö och se dem busa och tjivas som vilka syskon som helst. När det sedan var dags att gå med de två lejon som var sexton månader var jag lite mer spak och kanske inte gick längst fram i klungan. Jag hade inga problem med att låta någon annan få bli första munsbiten. Skämt och sido ...det var inga små djur!!! Vi har riktigt bra kort men de får ni som sagt vänta på lite.
Söndag kväll var det dags för gamedrive och jag såg nog ut som en beduin jämfört med alla andra i jeepen som satt med linnen och shorts medan jag var praktiskt taget heltäckt (fof runt 25C och jäkligt fuktigt) ...tål att tillägga att jag hade satt på mig båda armbanden för att vara på den säkra sidan och smörjt in mig med 2 lager kräm. Jag var redo att möta natten.
Det var ganska ont om djur och vi såg mest impalor, kudu, water block etc. Vi såg en noshörningsmamma med sitt barn samt en skrämd elefant som rusade över vägen när vi var på väg hemåt i 60 knyck. Jag har fått ytterligare en ny favorit Marabou storken. Inget kan slå en solnedgång och 20-30 Maraboustorkar som står nonchalant i ett träd på sina pinnben...härlig syn. Jag verkar mest tycka om de fula djuren.
Om djuren inte infann sig så gjorde sällskapet det med bravur och vi träffade två riktigt härliga par (50 års åldern) som kom från East London. En tyska från Bonn och en kille från Angola. Hade inte touren varit över och vi haft en tid att passa hade vi nog ätit middag fortfarande. Vi lyckades synka hemresan med gänget från East London och vi har bytt emailadresser och lovat att kontakta dem om vi har vägarna förbi.
Måndag hängde vi vid poolen och sedan var det dags att ta flyget hemåt. Trötta men glada över vad vi fått uppleva...men nu längtade vi efter vår Max.
Max blev så glad att han inte riktigt visste vilken tass han skulle stå på och det slutade med att han hoppade upp och ner som en jojo. Mycket fina djur har man sett men inget slår vår lille Max.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar