Uniformer och gröna lysande ögon

Tisdag morgon började med tennislektion. Jag (naiv som jag är) tänkte att Max skulle få följa med och sitta snällt och vänta på mig medan bollarna ven över nätet...OCH det gick HA! Han var en liten A-hund. Gnällde lite i början men sedan hoppade han upp på sin bur och höll uppsikt så att inte matte sprang iväg.

Väl hemma från tennislektionen så var det Max tur att ha roligt och vi tog en rask promenix ned till hundparken igen. Inget kan slå hundparken som ni säkert har förstått.

När klockan slog ett var det dags att hoppa in i bilen och åka Down Town med Michelle för att hämta skoluniformer till barnen på Ikageng. Lite nervis var jag allt..första gången som jag kör utan Fabbe i DT...men det lovar jag er att det kommer jag att göra om. Vilket jäkla coolt ställe! Hela staden (som är tom på nätterna) myllrade av folk och bilar. Indier, afrikaner, kineser, japaner ALLT. Vi var i närheten av New Town och delar av husen var jäkligt coolt renoverade vilket gjorde kontrasterna mot de icke renoverade skyskraporna enorm. Jag kände att det började klia lite i fotofingret och jag lovade mig själv att åka tillbaka snart för en fotoexpedition.

Väl framme vid uniformsaffären gjorde jag en riktigt snygg fickparkering med mitt kylskåp och snart började bagageluckan fyllas med gula plastkassar. Lebo och Sibo (som jobbar på barnhemmet) hade kommit i förväg och förberett alla kassar. Jag passade Max vid sidan av affären medan jag höll koll på bilen. Jag upptäckte dock att jag hade lyckats hamna precis bredvid en frisör. Detta upptäckte jag när mannen som satt på pallen bredvid mig helt plötsligt drog fram en rakapparat och började klippa en kund som precis hade stannat. Jag samtalade lite med frisörerna och frågade hur affärerna gick idag. Fredag-Söndag är tydligen de bästa dagarna om man vill öppna frisörsalong på trottoaren, var min slutsats.

Efter ~20 min var bilen fullproppad med gula plastkassar och vi styrde kosan mot Soweto. Jag svor igen över att jag inte hade med mig min kamera för vi måste sett för roliga ut.

När vi väl kom fram var det dags att packa ur bilen och det gick i en rasande fart eftersom vi hade hjälp av minst 20 flinka små barn som tittade på bilen med stora ögon...och på Max med mycket misstänksamma ögon. Jag har lite svårt att skriva svarta människor men enligt Yoza (som själv är svart) så är det helt ok....svarta människor har STOR respekt för hundar och det är nästa omöjligt att övertyga dem om att Maxen inte är ett odjur som kommer att bita dem så fort de närmar sig. Jag får nog ompröva min idé om att ta med Maxen till barnhemmet i fortsättningen...

Innan vi åkte hem så skulle vi ha ett uppföljningsmöte ang tjejaktiviteterna och tyvärr hade vi inte avancerat i frågan om var vi skulle kunna hålla till. Detta gör att vi får flytta på första tillfället ytterligare en vecka. Under mötet så försökte jag ha Max bredvid mig i koppel ...men nu var hans tålamod slut och han ville allt annat än sitta still. Han skulle upp i knät och han skulle ner...sedan upp igen för att hoppa ner efter 2 min...mitt tålamod började också tryta men det var bara att hålla god min och försöka få något vettigt gjort. Efter 40 min var mötet slut och då hade mina bara ben x antal rivmärken och jag var en aning trött på min terrorist. Dags att åka hem!

Resten av kvällen var det maktkamp mellan mig och Max. Gissar på att han är i "puberteten" och han hade bestämt sig för att göra tvärt emot vad jag sa. Sa jag kom så gick han helt sonika åt andra hållet. Det slutade med att jag stängde ute honom i trädgården för att jag tröttnade på honom...då blev han lite mindre kaxig.

Jäkligt intressant är det dock. När man läser hundböcker så står det mest om hur man tränar sitt och ligg etc. Men ingenting om hur själva spelet mellan hund och människa fungerar. I böckerna ska man träna hundar med mycket repetitioner etc. men om man har en hund som tycker att det är skittrist om det inte händer nya saker hela tiden...vad gör man då?

Fabbe kom som en räddande ängel vi halv 6 och hade köpt en liten batteridriven hund som såg helt galen ut. Med gröna lysande ögon gick han framåt och skällde sitt elektroniska hundskall...Max var överlyckligt och bet tag i svansen direkt och började kasta runt den i luften. (1-0 till Husse)