Hello...jag så bra gick det mecd rutinen...hm. Jag måste dock lägga till att den här bloggen har aldrig tänkts vara en "Hej det här har jag gjort idag"-blogg. Tanken är att jag ska skriva ner mina funderingar och reflektioner och när jag känner mig tom i huvudet...då blir det inget bloggande helt enkelt.
Jag har just nu en liten klump i magen för vår lille prins/terrorist har gått och blivit sjuk. Detta betyder att han har fått spendera natten hos vetrinären intagandes dropp. Efter två dagar utan att han har fått behålla en gnutta mat och i går kände jag paniken komma krypandes. Som tur är så går det kanska snabbt att få en tid hos veterinären och jag åkte dit med honom i går eftermiddag.
För att vara på den säkra sidan, och kunna ge vetrinären ALL info som fanns i caset "Max is vomiting" så gjorde jag följande. 1. Letade reda på senaste spyan och fotade den. 2. Tog med den senaste leksaken (söndertuggad) för att visa ludded som Max eventuellt har fått i sig. 3. (Håll i er nu)...leta reda på senaste avföringen för ett eventuellt test om han har mask. Nummer 3 var lite krångligare eftersom att han gjort denna på under vår morgonpromenix. Dålig hundägare som jag var så plockade jag inte upp den eftersom att han satte sig under en buske. Men jag visste mycket väl vilken buske det var och nästa anhalt innan veterinären var ...just det ...busken.
Sagt och gjort så slänger jag mig i bilen med en omtöcknad Max och gasar iväg mot busken. Väl framme gör jag en riktigt dålig parkering, sätter på varningsblinkers och hoppar ut med en plastpåse i högsta hugg. På andra sidan gatan står ett yngre par med barnvagn och tittar nyfiket på mig. I bara farten (ta mig ut ur bilen så fort som möjligt) så råkar jag sätta handen på tutan. Jag slänger mig in under busken och hittar vad jag letar efter. Känner mig som en agent i CIA (not) när jag springer tillbaka till bilen och kör pelle i bott. Har 10 min på mig tills att jag ska vara hos veterinären. I backspegeln ser jag två figurer som tittar länge efter mig...
JEPP så knäpp kan man alltså bli som hundägare!! På en skala 1-10 så tror jag lätt att jag ligger i toppskiktet. Veterinären skrattade gott åt min fina fotokunskap och mitt välförseglade avförsingstest. Men jag anser fortfarande att det är bäst att grunda sina hypoteser på fakta.
Nu ska jag iväg på uppföljning hos "BVC" och sedan hoppas jag få åka och hämta hem vår skatt. Håll tummarna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar