Skurkar i uniform, blinkande varningslampor och evig vänskap

Det är inte många som jag tycker illa om men en grupp av människor har nu fått mitt fulla fokus för illamående. Sydafrikanska poliser. Det är ganska intressant att dessa lagens väktare är de personer som jag litar på minst och jag vet kommer att försöka lura mig så fort de får chansen. De känns som de faktiskt agerar tvärt emot de folk de faktiskt tjänar. Sydafrikaner är generellt sätt ärliga, snälla, omtänksamma, nyfikna etc. Sydafrikanska poliser är generellt sätt oerhört korrumperade och manipulerande.

Mitt första möte med dessa uniformerade gangsters inträffade en sen kväll på en motorväg fem min från OR Tambo (flygplatsen). Jag hade precis släppt av Fabbe för att han skulle ta sitt flyg till Delhi och klockan var omkring åtta snåret (kolsvart). Jag kör ut från parkeringen och tycker väll en aning synd om mig själv eftersom att Fabbe ska vara borta i en vecka. Plötsligt smalnar vägen av och lite längre fram ser jag ett tiotal poliser som vinkar in bilar. Hade det varit en polisbil så hade jag inte stannat för tydligen så kan skurkar klä ut sig till poliser...idag kan jag sorgligt nog säga att jag inte ser vad det skulle vara för skillnad.

Hjärtat börjar slå och jag kör långsamt in mot kanten, stänger av motorn och vevar ned rutan. Efter att antal artighetsfraser så ber polisen om att få se mitt körkort.

- You are not from here Madam?
- No I am from Sweden, just moved down four weeks ago.

Han tittar på mitt körkort och ser mycket ointresserad ut sedan frågar han mig

- You are not afraid driving this big car? 
- No, but I do not like to drive in the dark so I just want to get home

Han ser fof ganska ointresserad ut och frågar...

- Can I see your passport

Och som alla vet så går man INTE runt med pass och har det INTE i bilen en sen kväll in case of hijacking.

- I do not have my passport sir, isn't my driver’s license enough?

...och nu tändes en gnutta intresse i hans ögon.

- Oh nooooo madam....how will I know this is you?

Efter ett antal förklaringar varför jag inte har passet med mig och att han borde kunna se att det är jag på mitt körkort eftersom att det är en bild på det, så skakar han på huvudet och undrar...

- How will we solve this madam?

....ja du..det kan man ju undra. Som en god polis som han är borde han kunna släppa mig och låta mig få åka hem men istället så säger skurken…

- Do you carry dollars?
- No, I carry Rand and Kroners säger jag och försöker låta oförstående.
- Can you buy me a Pizza?
- I have 70R that is all I got.
- Normally a Pizza is 100R but it is ok for now...

Ok, tänkte jag i mitt stilla sinne, kommer han att skriva upp min nummerplåt och få mig att betala ytterligare 30R i nästa poliskontroll eller vad menar han med ”for now”?

Jag ger honom pengarna och känner mig jäkligt utsatt och utnyttjad. Som ensam tjej mitt i natten på väg hem så ska man nu vara rädd för att råka ut för skurkar och skurkar i uniform. Jag hade en mycket obehaglig magkänsla och känner att jag borde ha bråkat med honom och hävdat min rätt...men samtidigt ville jag bara hem. Obehagskänslan börjar rinna av mig och jag börjar känna mig trygg bakom ratten igen. Jag gasar på för att komma ut på motorvägen då ett konstigt ljud hörs i från motorn och jag ser att varvmätaren är upp i 3000 varv...samt att bilen inte vill växla. Då upptäcker jag även att två lampor blinkar ilsket emot mig ifrån instrumentbrädan samtidigt som att D (Drive) blinkar frenetiskt. Något är jäkligt fel...

Jag saktar in bilen och kör in längs med vägkanten...det som alla säger att man absolut inte får göra men vad har jag för val? Jag försöker lägga i D igen men möts bara av samma blinkande lampor, samtidigt ringer Fabbe och blir allt annat än glad när jag berättar att jag har stannat vid vägkanten. Försök att ta dig hem vad du än gör stanna INTE vid vägkanten instruerar han mig.

Jag tar mig ut ifrån vägkanten och lyckas ta mig upp i hela 50 km/h trots en frenetiskt protesterande bil. Jag stannar i vänster körfällt så lång ut på kanten jag kan komma och så fort jag ser en bil närma mig så sätter jag på varningsblinkers. Om du någonsin har åkt på någon av de vägarna som leder in till Joburg sent en kväll så skulle du inte rekommendera en hastighet på 50 km/h. Det finns inga ljus vägen är kolsvart och hastigheten som man bör ligga i är 120-140 km/h. Jag var kort och gott en trafikfara. Det enda positiva med hastigheten var att jag antagligen inte skulle missa någon skyllt och hamna fel.

Efter lite analys så inser jag att bilen har stanna i 3e växeln vilket gör att jag försöker undvika att stanna över huvudtaget. Det lyckas för det mesta men inte alltid vilket resulterade i att jag var tvungen att tortera igång bilen i vissa uppförsbackar. Ungefär en timme senare rullar jag in på min garageinfart en aning skakad och pustar ut. Jag har varit ganska kall/målinriktad hela vägen men nu känner jag att benen är en aning ostadiga när jag hoppar ur bilen.

Inget hände och allt gick bra…jag ringer Fabbe och gråter en skvätt och somnar helt slut med en liten fråga som irrar runt i huvudet. Hur ska jag ta mig till Botswana imorgon om bilen är sönder?

Eftersom att jag sitter i Botswana i skrivande stund och ”Goldie” står utanför på parkeringsplatsen så tog vi oss hit. På denna resa har jag fått Goldies förlåtelse för tortyren i lördags kväll. Jag har lovat henne dyrt och heligt att ta hand om henne och inte tvinga henne växla om hon inte vill (på svenska och på engelska) samt lärt mig allt om hur man fyller på kylarvätska och olja till växellådan.

Vi påbörjade vår 5h resa på måndag morgon efter att hon mirakulöst började fungera igen. Vi var en aning ovänner men hon mjuknade varje gång jag jublade för att hon ville lägga in D utan några ilsket blinkade lampor.  Jag jublade även när hon kom upp i 2500 varv och växlade för att gå från 80 till 100 km/h. Tillsammans har vi undvikit meterdjupa hål i asfalten, betande kor, getter och åsnor. Vi har charmat tulltjänstemän och bensinmackskillar. Jag har hållit mitt ord och alltid öppnat motorhuven samt kollat under bilen efter eventuella läckor då jag stannat och tankat alt. gott på toaletten. När den röda lampan började lysa som indikerar att kylarvätskan var slut (eller nåt) vakade jag noga över henne samt inhandlade en stor dunk extra kylarvätska bara för att vara på den säkra sidan. Då blev hon nöjd och stängde av den röda lampan.

I morgon bär det av tillbaka till storstan igen och denna gången är Mia med på resan.  Efter att Mia manövrerade Goldie skickligt under 2h in mot Gabs  i totalt beckmörker så är hon också accepterad.

Nu är det dags att sova!