Jag anser att jag är en ganska bra bilförare, jag tycker mig ha kolla på min bil och jag är ganska vass på att fickparkera. Så döm om min förvåning när jag brakade rak in en grind när jag skulle ta Vittorio till doktorn.
Ok, vi backar några steg. Vittorio snörvlade och lät som en liten hostig gubbe förra veckan och tillslut så ville jag få svart på vitt att han inte var obotligt sjuk. Lätt trött, som man alltid är nu för tiden, sätter jag V i sin barnstol och rattar mot 46 Ashford Road. V klappar händerna och skrattar i baksätet, och jag börjar inse att jag kanske har överreagerat men nu är jag på väg.
Väl framme ser jag en grind (stor stålgrind med elstängsel) och en intercom. Jag fokuserar på att komma tillräckligt långt fram för att trycka på knappen och BAM jag kör rakt in i grinden så att den viker sig typ 45 grader. Jag tittar på grinden och jag tittar på intercomdosan...jag når fof inte fram. Det är något som inte stämmer. Jag backar bilen, parkerar på gatan och trocklar ur V ur sin barnstol. Går fram till intercomdosan och trycker på "DOCTOR" - knappen. Ratatatatatat....låter det från grinden men inget händer.
Kanske inte så konstigt eftersom att grinden typ ligger ner :-)
Från ett av husen kommer nu en man och en kvinna med raska steg. Jag ursäktar mig och säger. I "bumped" the gate...sorry! (Bumped är en underdrift som man klart ser om man granskar grinden). Nu börjar det roliga. Mannen ser lite bedrövad ut men säger inte ett knyst. Kvinnan tittar på grinden och sedan på mig och V och snäser - Well you broke it, didn't you!
Kvinnan börjar nu föra monolog/dialog med den tyste mannen. Hon är mycket upprörd och kräver att motorn till grinden genast ska stängas av annars kommer den att gå sönder (vilket låter logiskt iofs). Mannen tar tag i grinden och böjer tillbaka den så att den med nöd och näppe går att öppna. Jag passar då på att slinka igenom och går mot doktorsexpeditionen. Jag har ju redan erkännt samt att det finns garanterat en videofilm på incidententen så jag känner att det inte finns något mer för mig att göra. Jag hör hur kvinnan domderar och är arg som ett bi. Jag drar slutsatsen att hon måste ha en nära relation till grinden...eller nåt.
Väl inne i väntrummet ger jag mitt namn till receptionisten. Medan jag fyller alla papper, så kommer den arga kvinnan in i väntrummet och nu börjar hon läxa upp recepotionisten. Hon kräver att nycklarna till motorn ska tas fram och att den stackars grinden ska få vila. Undertiden hör man hur grinden kvider - Ratatatataaaa...
Receptionisten svettas och ser panikslagen ut, hon viftar med den ena nyckelknippan efter den andra men ingen nyckel verkar passa. Kvinnan blir argare och receptionisten blir blekare. Jag står bredvid och undrar hur man i all sin dar kan bli så upphetsad över en grind. Jag upptäcker också till min förvåning att kvinnan inte alls har någon nära relation till grinden utan är en patient.
Tillslut kommer doktorn ut och ropar upp den arga kvinnans namn, hon ställer sig upp och tittar argt på mig sedan på receptionisten. - If that motor is not off when I come back, and the gate smashes my car, YOU will have to pay! och sedan går hon med bestämda steg efter doktorn. Jaha...det var där skon klämde, hon var rädd om sin bil, SUCK!
Jag försöker lätta upp stämningen och tittar på den bleka, settiga receptionisten. - That lady did not wake up on the happy side, säger jag och småler. Då tittar receptionisten på mig och snäser - Well I understand her!
Ok jag har kommit till någon slags grindälskarsekt, jag ger upp!
Tillslut får jag träffa doktorn och allt verkar vara ok, jag får lite slemlösande och näsdroppar. Väl tillbaka i väntrummet så ser jag att receptionisten, och någon annan gubbe, står framme vid grinden. Det är bara att ta tjuren vid hornen, så jag går dit och frågar - What are the damages?
Killen tittar på grinden och motorn och börjar fippla. Stolpen måste förstärkas och grinden måste hakas av och sedan på igen, så långt är jag med. Sedan tittar han på elstängslet (2m upp) och konstaterar att det måste bytas. - Hold your horses, my car is not 2m high, that fence was like that when I got here, protesterar jag. Doktorn som nu har kommit ut och joinat gruppen, går med på att elstängslet kanske var lite krasligt redan innan. - So if we focus on the damages caused by my "bumb", could you give me an estimate?! Killen kliar sig i huvudet och gör en snabb huvudräkning, 3 killar a 4 timmar ...5500R. Som tur är så har jag bott här ett litet tag för att veta att arbetskraft inte är dyrt och att priset han just har gett mig är ett skämt. Men istället för att stå och diskutera timpris med mannen i fråga gör jag något som jag nog aldrig hade gjort i Sverige. Jag hotar med ....min MAN!
-Well I want everything in writing and I want details of all cost. Then you can send it to my husband and if we are not satisfied with the quote, we will send someone else to do it!
Killen stampar lite på stället och receptionisten ser svettig och blek ut igen. Hon försöker rädda situationen (hon inser nog att grinden måste lagas ASAP och om vi vägrar betala så blir hon slagpåse för alla patienter som ska in och ut genom grinden) - My boss, she can call you tomorrow and discuss the details? Jag svarar iskallt, - No, she can call my husband! Jag ger henne Fabbes nummer och lämnar gruppen och den tilltufsade grinden med näsan i vädret. Som man ska göra om man är en arg hemmafru.
I sverige hade jag inte ens kommit på tanken att "hota" med Fabbe. Kanske för att jag anser att jag nog är mer skrämmande :-), men också för att det inte är någon vits. I sverige är vi på samma nivå. Här nere ser grindkillen mig som "hemmafrun" som dricker kaffe och går på pedikyr, och han ser sin chans att kanske komma undan med sina 5500R. Men hotar jag med min man (försörjaren) så inser han att chansen minskar drastiskt. Jag hade som sagt kunnat protestera mera men det hade resulterat i ytterligare 30 minuter i detta knäppa sällskap och antagligen oförändrad prislapp.
Jag åker hem och försöker förklara för Fabbe hur jag kunde köra rakt in i en grind samt att han antagligen kommer att få ett telefonsamtal imorgon. Prislappen på 5500R är en skämtsumma och snackar de om elstängsel så ska han be dom fara och flyga. Fabbe får mycket riktigt ett telefonsamtal men kostnaderna har nu gått ner ...nähä....Nu kostar reparationerna bara 660R...det var ju trevligt.
Visst är det tröttsamt att alltid vara någons fru och vem kom på den geniala iden att det heter Mrs Fabio Pedrazzi. Förstå mig rätt, jag är gärna Fabbes fru, men att konstant bli sedd som mindre vetande bara för att man är kvinna och har ett litet barn i famnen...gör mig tokig! Så hur galen det än gjorde mig, så inser jag att hota med min man, är det mest effektiva i det här läget. Ibland får man helt enkelt ta seden dit man kommer och vara lite street smart....oj, nu är jag sen till min pedikyr!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar