Fram till klockan 19:00

Min ioch Vittorios dag är ganska inrutad. Ibland tummar jag på vissa tider men för det mesta sker hundpromenader och ammning på samma tid varje dag. Inte bara har detta en lugn inverkan på Vittorio, jag är ganska övertygad att den har precis samma effekt på mig. Det är jäkligt skönt att ha koll på vad man ska göra och när. Det blir lättare att planera in dagliga utflykter, luncher etc. när man vet vilka tider som gäller. Allt går ganska smärtfritt ...fram till 19:00. Efter 19:00 är det omöjligt att gissa sig till vad som ska hända. Enligt GF så ska prinsen sova sött från 19:00 till 22:00..detta händer sällan.

Mellan 19:00-22:00 kan allt hända. V kan antigen vara klarvaken och på strålande humör (så länge jag inte försöker natta honom) eller så kan det vara gnällhumör och inget verkar vara bra nog. Eller så är det matdags och då menar jag att V vill äta konstant mellan 19:00-22:00 så fort jag lägger ifrån mig honom, blir han kinkig och börjar picka som en liten fågelunge. Jag försöker oftast att trösta honom utan att muta honom men för det mesta är det bara mat som gäller. Så ibland inträffar det ofattbara. V slocknar kl 19:30 och jag får väcka honom vid 22 för sin sena amning..

Jag har försökt att spela tillbaka de dagar då han slocknar och försöker också förstå om det är någon skillnad på min läggrutin. Jag hittar ingen röd tråd alls. Igår var det en guldkväll (som jag kallar dem). Det var teammiddag med Fabbes team och vi skulle äta på Maxwell's, som är min favvo resto. Middagen började vid 19:00 och jag bävade. Jag hade ingen som helst lust att sitta och amma vid bordet på en fin resto och pricken över i'et så glömde jag såklart flaskan med mjölk som jag hade förberett hemma på köksbordet.

Prinsen sov dock som ett ljus hela middagen och jag kunde njuta av att få äta min mat med två händer. Jag beställde risotto för säkerhetsskull men V sov igenom både förrätt, huvudrätt, dessert och kaffe. Det var så befriande att för en gångs skull ta del av diskussionerna och kunna fokusera 100% på vad bordsgrannen tyckte och tänkte. Slippa få kramp i armen av att vagga, samtidigt som man försöker fuska sig till lite tid genom att försöka peta in en napp i den skrikande lilla munnen. Få ett hugg av dåligt samvete för att man inte halar fram mjölkförrådet direkt samtidigt som man vet att logiskt sätt borde V inte vara hungrig. Jag njöt i fulla drag av att äta varm mat och slippa försöka skära min mat med gaffeln eftersom att V brukar lägga beslag på min högerhand (ibland kan bara mitt lillfinger trösta). Kort och gott...Jag njöt!

Ikväll tänkte jag få samma fantastiska upplevelse (dock inte på resto utan hemma) ...ganska kört. Jag har äntligen fått V att somna och nu är det dags att amma igen. Jag fattar inte hur V kan slockna ena dagen och vara otröstlig dagen efter när min rutin fram till 19:00 är näst intill identisk?

Det var inte alls detta som mitt inlägg skulle handla om...jaja...jag lovar att skriva om något mer intressant nästa gång....Jag lovar!

V i sin safarioutfit...

V på sin superplastiga babymatta som spelar Mozart...



...när han är en prins (fast det är han faktiskt för det mesta)